Första middagen ute !


Ja, i söndags klarade vi av årets första middag ute på våran uteplats !

Inte så 'Tundra-relaterad', men tänkte bara skryta med att vi var väl ändå först ?   :)

Tundra somnade såklart.



Allergichock ?



Här ligger hon. Stackaren.
Helt utslagen.
Med en blöt handduk som legat i frysen en stund innan den las på hennes nos.
Och eftersom hon lät den ligga kvar, så måste det ju ha varit skönt.

Vi vet inte riktigt vad som hände.
Vi var hos brorsan på kalas, och hon lekte runt med pinnar och ris, som hon alltid gör, och som hon älskar att göra.

Sen när vi åkte hem, så såg vi att hon hade en bula mitt på nosen.
Oj, stackars henne. Men hon slog sig väl när hon busade med pinnarna och grenarna tänkte vi.

Sen kom vi hem, käkade middag. Och framåt kvällen, sisådär tre timmar senare, så svällde hela hennes ansikte upp.

Tundras nos i vanliga fall:



Tundra i lördagskväll:


Först var jag cool-lugn och tänkte, att äsch, det försvinner säkert.
Men min sambo's oro smittade av sig även på mig.
Min sambo satt och ringde runt till jourhavande vetrinärer sen på lördagskvällen,
och jag satt och googlade.




Iwona fick inget svar, inte på något utav numrena hon hade,
och jag blev inte så mycket klokare utav google heller.
Vi forsatte att kyla ner henne, och höll henne nära oss hela tiden.

Min värsta tanke som snurrade runt i huvudet om och om igen var, att om
hennes läppar har svällt sådär mycket, då kan ju tungan också svullna, och
vafan gör jag då ? Då kvävs hon ju !





Vi spolade av hela ansiktet, inuti och utanpå munnen med kallt vatten i duschen, det gillade hon inte speciellt mycket. Men hon verkade ganska pigg ändå.
Sen framåt elva på kvällen, då började det klia i hennes ansikte.
Oj vad hon kliade. Hon kliade med tassarna, hon rullade runt bland kuddarna, och hon kom fram med nosen
till oss för att vi skulle klia på henne.

Den nedkylda handduken var nog det som fungerade allra bäst iallafall.



Sen runt 01 på natten, då blev det riktigt jobbigt. Då var hon nog så trött stackaren, och hade ont/kliade, så hon
inte visste vart hon skulle ta vägen. Hon låg i sin säg i 1 minut. Sprang så snabb så hela huset vaknade till soffan. Försökte ligga där en stund. Sen hoppade hon ner på golvet. Försökte ligga där. Men hon fick ingen ro. Ingen ro alls.
Så vid halv två - två tiden, började hon pipa och gnälla, och usch vad jobbigt vi hade det. Just för att vi inte kunde
hjälpa henne på någotvis.
Iwona var nog ute och promenerade med henne 4gånger mellan 01 - 03. För hon ville vara ute.
Vet inte om det var svalt och skönt ute, eller om det var ett sätt för henne att stänga av det obehagliga när hon fick promenera.

Strax efter halv fyra så somnade vi allihopa.
Och vaknade inte förräns vid åtta på morgonen, då låg Tundra på soffan, och var jättetrött.
Och svullnaden hade nästan försvunnit helt !

PJUH.


Men lagom till lunch såg hon ut såhär och var pigg o glad igen !





Och på eftermiddagen så var det full fart på henne igen !

//M

Badade.

Igår simmade hon på riktigt.
Eller... nja, nästan på "riktigt".

Hon fick syn på ett par fåglar som satt i vattnet, sprang och sprang, sen tog hon ett jätteskutt i vattnet,
sen ett till, och vips, så såg man hur paniken och chocken i hennes ögon. Hon nådde inte längre botten
med tassarna. Så då vände hon och började 'simma' iland igen !

Jag tog upp mobilen för att föreviga det hela !

Men nu vet ju hur snabba mobilkameror är.
Så här är bilden !




*harkel*




Ja, blev några bilder efteråt, men då var hon inte lika sugen att slänga sig i sjön igen.
Och inte vi heller. Vi var ganska långt hemifrån, och det var bara 4-5 grader varmt igårkväll.



Men hon blev inte livrädd, hon gick ut en bit igen, men inte lika långt som första
gången.
Hoppas bara hon inte blev rädd för vatten nu.



Var bara att ta dem raskaste stegen vi kunde och bege oss hem igen. Vi vill ju inte att
'Jimbo' ska bli sjuk...


//M

Hemma med 'matte'.


Jag sitter på jobbet och lider, med för att mildra, eller förvärra lidandet,
så ramlar det in en massa MMS på mobilen.   :)


Tänkte lägga upp dem här för allmän åskådan !


Tundra ligger på altanen och solar !
(Notera att hon har koppel på sig. Hon lärde sig rymma imorse. Sedan dess
har hon rymt 3gånger !) Så nu är det koppeltvång. 



MMS:et löd:
"Jag har precis sopat rent hela altanen. Jävla hund, och hennes j-a pinnar. "



Va ? Lipar du åt matte ? Nä nu... !



Sista bilden.
MMS:
"Tundra har blivit för stor för stolen."


Ha ha Ha Ha !
Jo, jag tackar ja...





//M


Fortfarande April liksom.


Jag är nästan själv i chock.
Vilken uppdateringshysteri !

Igår var det söndag, och våren kom förbi och sa hej !
Rejält varmt i solen, så det blev både uteaktiviteter och grillat !

Här är vi hos farsgubben och dricker kaffe, innan vi högg i med krattorna.
Nedan följer en massa bilder tagna från mobilen...

Tundra är den enda hunden jag känner som måste sitta på en stol.
Vi satt och fikade och hon stod brevid och tutade till farsan gick och hämtade
en egen stol till henne. Då blev hon tyst och nöjd.



Efter 'farsan' kelat klart med henne, så la hon sig bara ned och njöt utav solen.
Matte försökte få på henne sina glasögonen, så hon skulle slippa kisa, men näe,
dem gillade hon inte.
- Solen i ögonen.



Stolen är specialanpassad till Tundra. Ni ser ju själva.
Den passar precis !
Ligger som en riktig polarhund brukar ligga. Fast, dem brukar ligga i snödrivor
där det är 25minusgrader.
Här i solen var det nog närmare 20plus.


Åh, visst ser det sådär mysigt härligt och skönt ut !



Nä, sådär riktigt skönt var det nog inte. Hon sträckte lite på nacken efter en stund.




Nä, sen gick hon och bäddade ner sig i skogen istället. Det var lite bekvämare.


Zzzz...Zzzz...ZzZzzZz...




Sen åkte grillen på. Och då vaknade hon minsann, och skulle vara med vid bordet igen.
Självklart på stolen. Här sitter dem o njuter utav solen.




Sen blev hon den lilla bäbisen hon engång var. Upp i mattes knä...
...ååå så trött.



Och mycket riktigt, efter en liten stund så somnade hon så gott... igen !
Svårt att se på bilden, men hon är helt avslappnad, stängda ögon och vilar
faktiskt huvudet helt mot Iwona.




Efter ett par minuter så la hon sig tillrätta igen, för att gå in i riktig djupsömn.



Sen när hon vilat klart, och vi var klara med lunchen, så stack vi iväg till
hundgården. Där hade dock snön smält undan och hela platsen förvandlats
till en leråker !
Men där trivs vita hundar som allra bäst !


Äsch, korten gör henne inte rättvisa, det syns inte alls hur smutsiga hon var.
Men ni får tro mig.


Hon fick bada i långsjön innan hon fick hoppa in i bilen, för att få bort den värsta
geggan från tassarna.

Men skojja inte att bilen luktar blöt hund !

Sen när vi kom hem så var det direkt in i duschen !
Och det gick jättebra. Inga protester alls.
Men fyfan vad badrummet såg ut sen ! Som ett helt rugbylag hade spolat
av sina kläder där.


Ja, så är det ibland.   :)

//M


Bloggeeli-blogg.





Som valp har man tydligen inga ben i kroppen ?   *ledlös*




Äsch, när man sovit såhär obekvämt, så är man väl ändå värd en tupplur
på soffan.





Men inte då. Då är det något 'pucko' som ska smyga runt o fota, så man vaknar
och blir nyfiken.


"Vafan - lägg av..."

//M


Fortfarande april:

En minnesanteckning till mig själv:
Bli aldrig som dem.

Usch vad jag börjar tycka illa om, och rent avsky hundmänniskor.
Fan, har inte träffat en enda hundmänniska som inte är expert och har en jävla massa tips och råd att dela med sig av.
Det kan man ju tycka är snällt och vänligt.

Men tro mig. Man tröttnar på att höra samma visa om och om igen.
Folk kommer fram, träffar hunden och efter... eller inom fem minuter, så har dem en full jävla studiecirkel om hur
man på bäst sätt tar hand om min hund.


Nä fan. Tacka vet jag Ceasar Millan.
Han har oxo en jävla massa tips och ideer.
Men där kan man både stänga av och trycka på Mute.




Alla hundmänniskor där ute - dra åt pipsvängen med er !

Hundvakt sökes... :o)


Kines.... ?

Nejdå.
Bara lite trött o irriterad....







Vill du dela soffa med mig...
Tsss  - glöm det...





//Scared.

Håll i er !

Ytterligare en uppdatering.

Hittade lite mobilbilder.

Såhär såg det ut där vi sov i dalarna.
Gissa vem som fick sova på golvet...   ;)


Hos farsan.










Ah, sen kommer en lång bildserie.
Tundra och jag bestämde oss för att gå till skogs.
Sen hittade vi liksom inte tillbaks...




Såhär gick det till.

Vi gick in i skogen, husse behövde slå en drill, så vi vek av från stigen.
Skogen blev bara större o större...
Här står vi och funderar och försöker lukta oss hem...




Det gick sådär... efter en stund omkring irrande så lyckades vi hitta en pöl.
En sjö, liksom.





Vi följde kustlinjen ett tag, sen såg vi ett högt berg.
Och vår adress är ju just ljuskärrs'berget'
- så vi tänkte, YES BABY, home sweet home...



Men icke. Inga röda stugor så långt ögat kunde nå.
Bara träd, träd, träd. Och is.
Nä, ner från berget och in i skogen igen...








Vi kom fram till en stor parkering.







Äntligen, civilisation....


Har hon fått upp ett spår ?
Ja, hon har fått upp ett spår !
YES, vilken j-a spårhund... äntligen !










Jahopp... ?
Jaja, det var ju inte 'hemma', men det duger väl.
Hört talas om svamphundar jag... men detta ?!







Efter lite påfyllnad utav proviant, så fortsatte vi hemåt...
Vi korsade stora sjöar...
Men fick ingen fisk.






Men hem kom vi !






Och direkt i säng stupade hon....



Slutet gott...

//M

April.


Ja, kanske är 'dumt' att publicera April inlägget redan idag, när det bara är femte april.
Eller så är det bra. Vem vet, det kanske kan bli så mycket som två inlägg för april månad,
det vore ju fräscht !   :o)


Vi tillbringade påsken i dalarna. Tack för det !
Våren hade kommit dit oxo, det var sol och 'varmt', så mysigt så.


Hrm. Det är nog lite tidigt för att skriva, så jag slänger in lite bilder istället.


Gubben i huset.
Jeff ! Eller Bjäff som hans riktiga namn är.
Eller hur var det nu ?


Samma 'gubbe'. I profil.
Åh, han är ju så söt !
Snacka om soldyrkare.
En riktig teneriffa-hund.
Kan riktigt se honom på stranden liggandes på rygg med stora solglasögon,
en paraplydrink i tassen och en fet havanna-cigarr i mungipan.
(Ja, om nu hundar hade rökt.)




Våran hund då ? Nja, det var värre med kort på henne.
Ett kort hittade jag dock.
Dock ska hon ju givetvis vara en 'drama-queen' och gömma sig för kameran.



Nånting annat som däremot fastnade på minneskortet, var dessa två hästar...
men först...
                ... nånting annat !

Iwona försökte sig på att cykla med Tundra.
Det gick jättebra. Därför visar hon upp sig här, för att visa att det minsann är inga
konstigheter att cykla med en 5månaders galning som absolut vet att man inte ska
springa hur man vill.
Och ja, det där var såna där tights som var lite 'trasiga' när man köpte dem.
Det är 2010 års klädmode. Trasiga tights. Och stora rosa glasögon. Samt att ha
en bruksanvisning för ett grillbygge lite slappt under armen.
Trendigt !



Only in dalarna....
... besök på parkeringen !
(B)Jeff välkomnar dem så kärleksfullt !

"Jolly Jumper och Ratata..."


Ja, här skulle det vara en finurlig bildtext. Men... nä, jag klarar inte av
att komma på något. Iwona sitter på en hest.
Häst. Häst.

Att hästen har uppspärrade ögon och öppen mun är helt normalt, att öronen
är lätt bakåtvända visar att den är lugnt och trygg. Att däremot Iwona sitter
på hästens rygg, är helt knasigt !   :)




Amanda.
Världens bästa helt enkelt.



Ja, hon ramlade inte med hästen iallafall.
Så kanske skulle länsa blocket efter hästar istället för cyklar...
Dem verkar ju mindre farliga.



Som sagt. Only in Dalarna.






"I'm a Poor Lonesome Cowboy..."



Well well well.

Over and out.


Mars:


Oj oj.
Ja, här ligger man lite efter.

Kompenserar genom två filmer.   :o)
Tack Amanda för tipset !!   ;)


Tundra gillar färskvatten.
 


Hrm. Vem är det som tutar ?
 

Februari.



Bilder var det ja.

Vi har flyttat, och alla bilder från innan jul ligger på min 'server' som jag inte kommer åt.
Så här kommer några färska bilder från helgen som gick.



13minus. Och massa nysnö. Ett himmelrike för en valp.
Och ett helvete för en frusen husse.  *brrrr*
Ett klassisk 'Tundra-skutt'.



Ibland är det så kallt i snön, att man vill ha tassarna i den varma luften.
Eller... har hon släktskap med en vild hingst ?
Iiiieee-ieeehehehe... (gnägg.)





















Äsch. När man har varit ute och sprungit sig trött. Så är man faktiskt lite förtjänt
av lite eftermiddagsgos i soffan.

Åhh... dem kallar mig gremlin, men jag förstår inte 'varför'.










Efter man har vilat sig ordentligt, så måste man äta en rejäl måltid, annars
växer man ju inte.
Husse tjatar nånting om att jag minsann ska äta maten som står på golvet
i skålen. Men jag... jag fattar ingenting.
Jag vill ju hellre sitta här...








Sen på kvällen hittade jag mitt undangömda 'öra'. Jag har nämligen börja gömma saker
jag inte vill äta/leka med direkt. Väldigt fiffigt.
Husse och Matte tycker oxo det är jättekul. Dem skriker och har sig när dem hittar mina gamla
rester "nergrävda" under deras kuddar och så.




Mmm... smaskens.















Och, när man har ätit. Då blir man trött. Och inte får man ligga i sängen heller.
Förjäkligt. Men ... är man bara tillräckligt trött - då gör det inget. Då sover
jag lika bra i garderoben. Där får man iallafall lite lugn och ro. Det tar ett
tag innan Husse/Matte börjar leta där.



En lördag i T-girls liv.  

Fortfarande inga bilder.



Hej !

Tänkte jag skulle delge er lite info om den sista kursdagen.

Nu visade det sig inte bättre än att jag fick åka själv, för Iwona fastnade på tuben, då
det dessvärre var något smartskaft som skulle hoppa ner och hämta sin mobiltelefon som han tappat ner på spåret.

Ja, ni vet säkert.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6576790.ab

Jo, iallafall, RIP.




Men, Iwona fastnade i en mörk tunnel, och jag insåg att jag får nog åka själv.
Fast inte helt själv förståss.
T-girl fick ju såklart följa med...

Svårt att ha hundkurs utan hund. Eller näe förresten, det skulle ju gå alldeles utmärkt. Man skulle klara alla övningar galant !   :)

Först fick vi börja repetera det vi fick lära oss förra veckan.
Det struntade dock T-girl fullständigt i. Hon skulle ju lajja med sin polare Wilja.
Wilja är 2 veckor äldre, men inte så mycket klokare. Hon är lika wild som Tundra.
Skönt att se faktiskt.
Tror dem här valpkurserna inte är till för att man ska lära sig så mycket. Det är nog för att se att ens egen valp inte är helt urkorkad, utan alla de flesta valparna är det.

Självklart finns det undantag.
Vi har en pälsboll (såå söt) på kursen som är en klippa på allt.
(Lånad bild.)


Han är verkligen en klippa. Han går brevid sin husse utan koppel, och stannar och sitter och... ja, jag vet inte hur dem har burit sig åt.
Inga dumheter där inte.
Men det är helt klart klassens 'plugghäst'.

När T-girl och Rottweilern 'fajtades' som bäst, så kom han framsmygandes för att fråga om han fick vara med.
Men dem hade sån fart och energi, så dem såg honom inte. De sprang över honom.
Och då vill man bara ryta till och skrika:
- TUNDRA, nu skärper du dig. Då får låta pälsbollen vara med och leka...
- men husse....
- inga j-a men... nu får han vara med. Annars får du inga fler tuggben !
Men. Det gjorde jag inte.
Men, igen. Han är så söt. Och duktig.

"För man saknar sånt som man inte har, och man saknar sånt som man inte kan få."

Typ.

Är Tundra helt värdelös då ?

Nej. Som tur är inte. Hon är ganska duktig. Och har man fickan full med smarrigheter. Då kan man få hennes uppmärksamhet. Och då menar jag hennes
fullständiga uppmärksamhet. Spelar ingen roll att det springs, skälls, och bråkas bakom henne. Hon sitter och väntar på nånting smaskens.
Fast, hon är lite för klok.
Direkt efter hon fått en godis, så är hon nöjd liksom. Då kan hon springa iväg och busa.
Då måste man börja prassla med påsen igen, för att hon ska hajja till.

Och, det är oxo en ganska märklig kontrast.
När hon har uppmärksamheten på mig, och godiset - då har hon det. Men sen så har hon det inte.
Det är liksom inte så att hon har lite koll. Att hon vill ha både godis och leka. Nä, antingen eller.
Antingen är hon sjövild, hoppar, skuttar, jamar, och springer. Eller så sitter hon still och söker ögonkontakt för att få sig sin godis.

En övning den här dagen, var att öva inkallning.        TYPISKT.
Hur lätt är det att öva inkallning när jag är i Enköping och fajtas, och Iwona sitter fast i en mörk tunnel någonstans i närheten av T-centralen ?
Nja, det gick sådär. Jag menar, håller jag Tundra i kopplet. Och ropar "Tundra - kom hit". Tror ni hon kommer då ? Nä. För att hon står ju redan vid mina fötter och väntar på godis. Hur mycket närmre kan hon komma ?



Nä, nu är det dags för frukost.


//Micke





Bloggen ja.


Oj.

Man undvek att blogga några dagar, för man ville ju samla på sig lite att skriva om.

Vips, så gick det en månad... och nu har jag så mycket att skriva om, så jag vet inte vart jag ska börja.


Eller, fan, egentligen har jag ingenting att skriva om.
Vi är liksom inne i ruljansen, inne i rutinerna nu.

Tundra lever och mår bra.

Vaccination.

Hon var iväg, för ett par veckor sedan, och fick sitt PARVO-Vaccin, jag kostade även på lite andra vaccinationer, Kennelhosta o allt vad det hette.
Kostade dryga femhundringen.
Dagen efter, hade hon världens diarre. Det bara rann. Jätteäckligt.
Men tänkte att hon ätit nånting omlämpligt.
Sådär höll det på hela helgen, tills söndagskvällen, då började lillstackaren även att kräkas oxo.
Och då blev jag orolig.
Så på måndagen dundrade vi tillbaks till vetrinären, och fick höra att, det där kunde mycket riktigt vara en biverkning av vaccinet.
- Jahopp ?
Men, jag frågade ju vetrinären, ifall det var några biverkningar, och det var det inte. Förutom att det kommer börja klia i hennes nacke.
Nåväl, dem sålde på oss något super-duper-foder, samt vitamintillskott i sprutform. Kostade 900 riksdaler.
Det är inte sådär jättebilligt med hund.
Blev hon bättre ? Javisst blev hon bättre.
För att sen bli sämre igen.
Hennes mage är inte alls stabil faktiskt.
Så vi har kört vidare med vetrinärens foder. Och hos farsan får hon lyxmat. Kokt torsk och ris. Som oxo vetrinären rekommenderade starkt.

Nu är det lite bättre.
Men förra veckan kräktes hon igen !
Yuck.
Och då hittade min sambo ett spaghetti i kräket.
- Har du gett henne spaghetti ?

Fast, spaghettit rörde på sig.
Eeeeek.

Mask !
MASK ?
Ska dem inte vara en centimeter långa och vita ? Nähe, det var enannan sort. Nu hade hon spolmask, 10-15 centimeter långa, och ljusa, ser ut som spaghetti står det tillochmed på apotekets hemsida.

Spolmask

Spolmaskar är spolformade, gulvita med en längd upp till 15 cm.
Påminner till utseendet mycket som spaghetti.
Det är vanligt att valpar och unga hundar är infekterade med spolmask.



MEN, hur kan hon ha mask. Hon är avmaskad vid 4 veckor. Vid 8 veckor, och vid 12 veckor. Nu vecka 14 har hon plötsligt mask.
Puh. Bara dundra iväg igen.
Och hem kom vi med maskmedicin. 2 tabletter i 3 dagar.

Medicin.
Jaha. Nästa prövning. Någon som vet hur man ger tabletter till en hund ?
Hon vill inte svälja dem hela.
Provade att lägga dem i hennes foder, som vi blöter med vatten.
Käkade hon dem ? Nä. Hon är inte färgblind.

Provade att lägga dem långt bak i hennes hals.
Käkade hon dem ? Nä, hon fattade precis vad vi höll på med.
Hon stod helt still, och sedan gick hon ut i hallen och spottade ut den. Sen kom hon tillbaks.

Nä, vägen till hundens sinne går via magen. Så är det bara. Det har jag verkligen märkt. Och märkte verkligen på hundkursen.
Jag... eller, vi, rullade in pillrena (stora som alvedon), i en skinkbit. För hon älskar skinka. Och tanken var ju den, att när hon får smaka rostbiff, skinka, eller köttbullar, då går det så fort så hon hinner inte smaka. Hon sväljer dem hela.
Och succe !
Mycket riktigt, hon kände bara doften av skinkan som jag höll framför nosen, så gick hennes tunga fram och tillbaks i mungipan. Och när hon väl fick skinkan, så svalde hon allt ihop !



Badkaret. Vi har inte duschat henne än, för vi är inte riktigt överens om hur det ska gå till.
Men hennes tassar spolar vi av lite då och då. Och nu gör hon det helt utan protest. Hon kommer till badrummet när man ropar på henne. Ställer sig på bakbenen och kikar ner i badkaret. Med en lätt hand hjälper man henne ner i badkaret, och så börjar man spola. Den tassen man spolare på, försöker hon såklart gömma undan, för lite läskigt och obehagligt är det. Men hon står snällt kvar i badkaret tills man är klar.
Då börjar prövningen. När man tar handduken för att torka hennes tassar - då blir hon rasande.
Jag menar   R A S A N D E !

Det går liksom inte att komma åt henne då, du kan ropa, du kan locka med godis, men hon ska bara dräpa den där j-a handduken ! Och ofta har man handen på andra sidan, så den får sig några smällar.
Igår, så bet hon ordenligt. Det slutade med riktigt fajt i badrummet faktiskt.
Iwona gav sig inte, utan tvingade Tundra att ligga ner tills hon lugnande ner sig. Tog säkert, 10 - 12 minuter, innan hon blev så trött att hon inte orkade streta emot och bitas längre.
Riktigt jobbiga 10 minuter. Hon ylade och skrek och gjorde allting för att komma loss.
Men sista minuten, eller två, så såg man hur trött hon var. Hon låg helt still på golvet, och pep, och pep, samtidigt som ögonen blev tyngre och tyngre. Trots att Iwona hade släppt taget, så låg Tundra kvar och gnällde och tyckte synd om sig själv.

Ja, om det är såna här prövningar redan nu, så undrar jag lite hur det ska bli när hon blir tonåring, och blir en riktig unghund.
Time will tell, som det så vackert heter.

Kurs.
Idag är det dags för steg 2 på hundkursen. Det ser jag fram emot. Hoppas bara man inte ska visa hur mycket man har lärt hunden sedan förra veckan. För då kommer vi sist. Vi har inte riktigt haft tid att öva in sakerna med henne. Vi har haft fullt upp med packandet och flyttandet.
Men, Tundra får iallafall träffa sin bästis... som är en Rottweiler och heter Wilja. Fast jag kallar henne Tyson.
Dem hoppas och bråkar och stojar, men Wilja är en decimeter högre än Tundra, och hennes tassar är dubbelt så stora. Så hon står ju liksom och slår med sina framben mot Tundra, som aldrig kommer fram för att slå tillbaks. Om ni hajjar.   :)

Nåväl.

Tusen tack Amanda för påminnelsen !
Det var nog vad jag behövde.
Ska försöka slänga upp lite färska bilder på prinsessan oxo, såfort jag får en stund över !


Over and out.


Vilken hund.


Detta måste jag bara dokumentera medans jag kommer ihåg.

Igår, insåg jag nog för första gången vilken potential hundar har.
Alltså, jag tror att alla hundar går att träna, mer eller mindre, det beror på engagemanget hos matte/husse.
Jag tycker inte det är sådär jättekul att nöta och nöta olika kommandon.
Jag har heller inte riktigt fattat hur man lär en hund olika saker.
Tundra, hon gör lite som hon vill.
Har du ingen godis, då gör hon inte ett trick. Inget ! Du kan tjata dig blå i ansiketet, hon går antingen bara iväg, eller stirrar på dig.
Men däremot, har du godis... då är det enannan femma.

Igårkväll, innan jag skulle gå och lägga mig, så borstade jag tänderna, sen fyllde jag munnen med flourskölj och medans jag gick runt i lägenheten och gurglade så fick jag ideen att ge henne en godis.
Sagt och gjort, SMASK - sa det, så hade hon käkat upp den.
Tittade bedjande på mig efter mer.
Tog en ny godis, men gav den inte till henne. Jag höll upp pekfingret och väntade.
Och väntade.
Hon satte sig tillslut, då fick hon godisen.
Gick och hämtade en ny godis, hon svansade efter, upp med pekfingret, och hon satte sig direkt !
Fyfan.
Ny godis... nu gjorde jag ett svepande tecken med handflatan.
Hon satte sig, ingen godis. Gjorde tecknet ett par gånger. Fick tassen. Fick skall men hon fick ingen godis.
Sen la hon sig ned. Då fick hon godisen.
Provade igen. Svepte med handflatan, och hon la sig ner.
Pekade med fingret, hon satte sig.

Sen hade jag sköljt klart munnen och spottade ur.
Helt otroligt. Hon lärde sig 2 nya "signaler" på 1 minut.
1 minut.
Jag menar. Om hon lär sig det där på en minut, vad kan man då inte lära henne om man håller på 60 minuter.
Eller 3 timmar.
Visst, intresserat lär ju svalna om man håller på för länge.
Men wow.

Ja, det var det. 
Man behöver inga ord för att kommunicera med en hund.

//Micke.

Jan. 11, 2010



En liten bildchock tänkte jag bjuda den stackaren som fortfarande orkar svänga in i den här döende bloggen. 

På tal om chock så fick jag och Iwona själva världens chock när vi satt och såg korten från jul.
Hon var ju så "liten".
Titta på nospartiet, det var ju bara nån centimeter. Nu har hon ju världens längst nos.
Hon ser lite rolig ut faktiskt, växer lite 'huller om buller'. 
Ibland påminner hon om en gremlin.
Och ibland är jag övertygad om att hon är 'Scrat' från IceAge.  :)


Tundra ?


Snusande Gremlin ?



Förövrigt går det bra.
Eller bra, o bra... hon utvecklas ! :)
Kissar ute, bajsar ute.
Kissar inne, och bajsar inne, dock inte lika ofta som förut. Så det är positivt.
Dock har hon växt såpass att hon kommer upp på vardagsrumsbordet, så idag så snodde hon mat för första gången.
Iwona hade värmt köttfärssås och makaroner till sig själv, och när hon kom tillbaks från köket med mjölken, gissa vem som stod och käkade från hennes tallrik.
Ack ack.   :)

Hon bits och rivs fortfarande.
Där är hon lite knepig faktiskt. Om hon biter tag i fingret, så säger man bestämt NEJ, så släpper hon.
För att sekunden senare bita igen. Säger man NEJ då, så börjar hon tugga på sig själv, kudden, byxorna eller det som ligger närmast. Och gärna morra lite för att förklara hur jobbigt det är att låta bli att bita på husse. Eller matte.


Här ligger hon och busar med sin leksak.
Vi har märkt ett genomgående inslag i alla mjukisdjur hon får låna...
...ingen av dem har kvar nosen.



Puh, det tar på krafterna att ligga o busa.
Här somnade hon på soffan med sin leksak mellan tassarna.
Åh... när hon ligger såhär, så kan man ju inte tycka illa om henne.   ;)





Tror vi fortsätter med lite 'sov'-bilder, för det är faktiskt då hon är som sötast...
... lilla prinsessan.   :)


Vet inte om det är dofterna från skorna, eller om det faktiskt är bekvämt på något
konstigt vis.
Ena stunden soffan, nästa stund på skorna. Ja, ibland är kraven inte så höga.


För att i nästa stund vara skyhöga. Inte nog med soffan,
hon lägger sig gärna på kudden oxo.




Jajustja - hon har en egen säng oxo. Den använder hon varje natt faktiskt.
Hon växlar mellan soffan och sängen.
Men just här verkar hon ha missuppfattat nånting, hon har rumpan på sängen,
och vilar huvudet emot en eldosa.
Nåväl, ser ju... lite skönt ut iallafall.   :)




Avslutar med lite vakna bilder.
Väldigt dåligt med 'action'-bilder inser jag nu, men när man busar med henne, så vill
man gärna inte ha sin finkamera i närheten.   :)




Ser ni skillnaden, kika på nosen.
Bilderna ovanför... ganska lång... bilden nedan, en två veckors gammal bild, ganska kort !

Är det samma hund !?
Fejkar vi, har vi 2 hundar ?











Well.
Vad säger ni om den här blog-chocken ?    :)
Over and out !

//M.

Nytt inlägg: (woohoo)


Tänkte börja detta inlägg med att beklaga mig, för att jag är så dålig på att uppdatera.

Men nä, jag gör inte det. Ni får helt enkelt bli glada för att det kommer ett nytt inlägg bara ! :)

Vad har hänt sen sist ?
Ja... det börjar liksom så sakteliga bli vardag. Saker och ting faller på sin plats.
Som jag skrev förut, sängen har vi tagit tillbaks, den är vår, och inatt så stängde vi dörren till sovrummet, så hon inte skulle kunna komma o väcka oss om hon blev orolig.
Jag sov hela natten, och hon också. Tror jag iallafall, jag hörde inget gnyende och inget gnäll, och det är ju bra.
Igår fick hon vara ensam en sväng igen.
Lämnade av henne hos farsan, stängde henne i köket, och åkte till jobbet.
1.5 timmar senare kom jag hem igen. Och hon var precis som vanligt.
Inte sur, inte superglad, inte sönderstressad. Verkar gå över förväntan faktiskt.
Vi har ju kört "småsvängar" med ensamheten. Lämnat henne när vi lämnat sopor. Lämna henne själv när vi bokat tvättstuga. Lämnat henne när vi hämtat posten, skottat snö, gått och handlat. Lämnat henne lite stup i kvarten faktiskt.
Just för att det inte ska bli "superläskigt".

Och ja, 1.5 timmar gick ju suveränt.
Dock hade jag ju hjärtat i halsgropen när jag kom tillbaks. Men nä, hon låg på sin pläd och stirrade på mig när jag klev in.
Igår kom farsan hem, och fick träffa henne.
Det gick väl sådär... hon är ju ganska "hårdhänt", rivs och bits, så man får akta fingrarna och säga åt henne.
Så farsan hade lite rivmärken här och var när jag kom dit.

Imorse så stack vi dit igen.
Hon älskar verkligen att åka bil.
Hon ligger fram i passagerarsätet på sin filt, och hon somnar nästan direkt.
Hon hoppar upp frivilligt, och lägger sig till rätta. Tittar runt och kikar lite, sen hinner jag knappt ur garaget förräns hon lägger ned huvudet på stolen och somnar.
Däremot att få ur henne ur bilen...
... det är värre.
Som alltid är hon ju nyvaken och ute är det ju svinkallt. Så man kan ropa och locka med hur mycket godis man vill, hon ligger bestämt kvar på sin stol och gäspar avvärjande.

Nåväl.

In kom hon tillslut. Och innan hon kom in så gick vi en liten promenad. Men hon 'verkligen' ingen lust att vara ute idag. -7 visar termometer, hon går fem meter. Stannar och gnäller. Man ropar, tjatat och drar i kopplet, och med lite tur så får du henne att gå fem meter till.
Så vi gick runt farsans hus, det tog nog sidår 7-8 minuter.  :S
Hon kissade iallafall.
Sen kom hon in, och vi fick av henne kopplet.
Då fick hon tokspel och blev sådär överfylld med energi som bara valpar kan bli, hoppar, studsar, jamar(!), gnäller, skäller, och hoppar lite till.
Sen satte hon sig och kissade på farsans matta.

 - ridå.

Fattar inte. Vi var ute. Hon kissade. Hon kommer in. Och kissar igen. Inne.
Antingen har hon världens minsta blåsa. Världens minsta hjärna. Eller så är det bara så skönt att kissa inne i värmen, jämnfört med ute i kylan.
Hon gör mer och mer själ för sin namn: "Lilla Terroristen."

//M

Lördag.



Lite si o så med skrivandet.
Inte för att jag inte har haft tid, utan mest för att jag hamnat i någon slags jul-koma.

Vad har hänt sen sist då ?
Vi har tagit tillbaks sängen - den är återigen våran.
När vi går och lägger oss, så klättrar hon upp på soffan - sen nångång på natten kommer hon
och lägger sig i sin säng nedanför våran. Lite gny och gnäll, men räcker att klappa henne ett par sekunder, så lägger hon sig tillrätta.

Hon kräktes nu på morgonen, vet inte riktigt varför. Men hon är ju väldigt glupsk när vi är ute, mycket snö, barr, och löv som försvinner in i hennes mun.
Och man hinner inte riktigt med att få ut allt.

Julafton - var ett riktigt äventyr.
Först åkte vi till farsans hus, där vi skottade snö och tog in posten, hon fick vara ensam inne medans vi var ute o skottade.
Det gicksådär...  
... när vi kom in så låg hon begravd under en solstol. 
Men hon levde som tur var.
Sen åkte vi vidare till brorsan.
Där fanns det två stora katter, dem låg på varsin stol i köket när vi kom in.
Som Terminator-maskiner låg dem och var helt fixerade på lilla Tundra. Hon skuttade runt och hade sig som vanligt, jagade bollar, mössor och sina andra leksaker. Hon varken, såg, hörde eller kände lukten av katterna.
Medans dem låg med sina mördarblickar och bara väntade på rätt tillfälle att attackera.
Efter nån timme, så fick Tundra syn på en katt - och det var ju spännande - den måste hon ju lukta på, men det ville inte katten, som fräste till och sedan stack ut som en avlöning genom kattluckan.
Katten stod ute på ena sidan kattluckan, och Tundra inne, på andra sidan, och luktade och luktade.
Vi, tvåbenta varelser stod o vaktade, så att dem inte skulle komma för nära varandra.
Man har ju hört om katternas "peta-ut-ögonen"-taktiker. Så de ville vi verkligen inte uppleva.

Sen åkte vi hem till sambons kompis, där fanns det oxo två katter.
Ungefär samma scenario utspelade sig. Katterna upptäckte henne direkt och gick som spända bågar runt där hemma, medans Tundra helt ovetande skuttade fram o tillbaks.


Ute då. Jodå, hon gör både det ena och det andra ute. Hon tar för sig otroligt mycket mer. Ibland kan hon få det där klassiska 'jag-måste-faktiskt-lukta här'-sättet, då hon vägrar att röra sig en millimeter.
Åååh, lilla Ferdinand...

Här ligger hon nu, mätt och belåten


//M

Ajustja


Rumsträningen då undrar ni... ?

Äsch, vi kan väl bara lämna det kapitlet tills vidare ?    :o)

Hon har kissat ute 3 gånger nu sammanlagt. Det är väl godkänt.
Men fråga inte hur många gånger hon kissat inne bara.    :o)

//M


Dag 2

...(eller god jul)


Natten gick betydligt bättre.
Vilka framsteg !

Vid tio kröp vi till sängs... med Tundra valde att lägga sig på golvet utanför sovrummet.
Jahopp ?
Ja, vi klagade inte.
Efter tio minuter så hörde vi hur hon hoppade upp på soffan och la sig.
Sen somnade jag.

Vid halv ett, eller så, så stod hon nere vid sängkanten och ylade.
Tanken var ju att jag skulle gå o lägga mig på soffan med henne, men jag orkade inte,
så jag 'gav upp' mina ideal, och lyfte upp henne i sängen.
Ett två tre - och så sov hon vid mina fötter.
Knäpptyst.

Underbart !

Sen nångång senare, orkade inte ens titta på klockan, då var hon uppe i ansiktet och trampade. Det var ju "sådär", kan jag erkänna.
Slutade med att hon låg på kuddarna, och jag hade flyttat mig och sov utan kudde.

Vi gick en promenad till Hemköp igårkväll. Det gick jättebra, hon spatserade utan koppel, ända fram tills dess hon mötte en tjej som drog sitt barn i en pulka - det var ju jätteläskigt !
Vips så var Tundra påväg in i buskarna.
Fick ut henne efter lite möda o besvär, som en snöboll såg hon ut.
Sen gjorde jag bäst i att hålla i kopplet.
Mycket läskiga saker där ute i stora världen.

Här hemma i lägenheten tar hon för sig mer.
Hon hittar dock inte riktigt än i våran gigantiska tvårummare.
Ropar man på henne, och hon inte ser en, då börjar hon bara yla.
Ser hon en, ja, då kommer hon lunkande.


Ja - den här bilden behöver väl knappast kommenteras.    :o)





Hon undrar nyfiket vad jag sysslar med, är nog ljudet från tangentbordet som hon är mest nyfiken på.


Och sista bilden, den är tagen för 4 minuter sen, lite drygt...
Hon ligger o sover... i 'sin' säng.   ;)



Well well.
 
God Jul för 17 !

//M

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0