Tundra bloggen.

Här ligger hon. Stackaren.
Helt utslagen.
Med en blöt handduk som legat i frysen en stund innan den las på hennes nos.
Och eftersom hon lät den ligga kvar, så måste det ju ha varit skönt.

Vi vet inte riktigt vad som hände.
Vi var hos brorsan på kalas, och hon lekte runt med pinnar och ris, som hon alltid gör, och som hon älskar att göra.

Sen när vi åkte hem, så såg vi att hon hade en bula mitt på nosen.
Oj, stackars henne. Men hon slog sig väl när hon busade med pinnarna och grenarna tänkte vi.

Sen kom vi hem, käkade middag. Och framåt kvällen, sisådär tre timmar senare, så svällde hela hennes ansikte upp.

Tundras nos i vanliga fall:



Tundra i lördagskväll:


Först var jag cool-lugn och tänkte, att äsch, det försvinner säkert.
Men min sambo's oro smittade av sig även på mig.
Min sambo satt och ringde runt till jourhavande vetrinärer sen på lördagskvällen,
och jag satt och googlade.




Iwona fick inget svar, inte på något utav numrena hon hade,
och jag blev inte så mycket klokare utav google heller.
Vi forsatte att kyla ner henne, och höll henne nära oss hela tiden.

Min värsta tanke som snurrade runt i huvudet om och om igen var, att om
hennes läppar har svällt sådär mycket, då kan ju tungan också svullna, och
vafan gör jag då ? Då kvävs hon ju !





Vi spolade av hela ansiktet, inuti och utanpå munnen med kallt vatten i duschen, det gillade hon inte speciellt mycket. Men hon verkade ganska pigg ändå.
Sen framåt elva på kvällen, då började det klia i hennes ansikte.
Oj vad hon kliade. Hon kliade med tassarna, hon rullade runt bland kuddarna, och hon kom fram med nosen
till oss för att vi skulle klia på henne.

Den nedkylda handduken var nog det som fungerade allra bäst iallafall.



Sen runt 01 på natten, då blev det riktigt jobbigt. Då var hon nog så trött stackaren, och hade ont/kliade, så hon
inte visste vart hon skulle ta vägen. Hon låg i sin säg i 1 minut. Sprang så snabb så hela huset vaknade till soffan. Försökte ligga där en stund. Sen hoppade hon ner på golvet. Försökte ligga där. Men hon fick ingen ro. Ingen ro alls.
Så vid halv två - två tiden, började hon pipa och gnälla, och usch vad jobbigt vi hade det. Just för att vi inte kunde
hjälpa henne på någotvis.
Iwona var nog ute och promenerade med henne 4gånger mellan 01 - 03. För hon ville vara ute.
Vet inte om det var svalt och skönt ute, eller om det var ett sätt för henne att stänga av det obehagliga när hon fick promenera.

Strax efter halv fyra så somnade vi allihopa.
Och vaknade inte förräns vid åtta på morgonen, då låg Tundra på soffan, och var jättetrött.
Och svullnaden hade nästan försvunnit helt !

PJUH.


Men lagom till lunch såg hon ut såhär och var pigg o glad igen !





Och på eftermiddagen så var det full fart på henne igen !

//M