Tundra bloggen.

Detta måste jag bara dokumentera medans jag kommer ihåg.

Igår, insåg jag nog för första gången vilken potential hundar har.
Alltså, jag tror att alla hundar går att träna, mer eller mindre, det beror på engagemanget hos matte/husse.
Jag tycker inte det är sådär jättekul att nöta och nöta olika kommandon.
Jag har heller inte riktigt fattat hur man lär en hund olika saker.
Tundra, hon gör lite som hon vill.
Har du ingen godis, då gör hon inte ett trick. Inget ! Du kan tjata dig blå i ansiketet, hon går antingen bara iväg, eller stirrar på dig.
Men däremot, har du godis... då är det enannan femma.

Igårkväll, innan jag skulle gå och lägga mig, så borstade jag tänderna, sen fyllde jag munnen med flourskölj och medans jag gick runt i lägenheten och gurglade så fick jag ideen att ge henne en godis.
Sagt och gjort, SMASK - sa det, så hade hon käkat upp den.
Tittade bedjande på mig efter mer.
Tog en ny godis, men gav den inte till henne. Jag höll upp pekfingret och väntade.
Och väntade.
Hon satte sig tillslut, då fick hon godisen.
Gick och hämtade en ny godis, hon svansade efter, upp med pekfingret, och hon satte sig direkt !
Fyfan.
Ny godis... nu gjorde jag ett svepande tecken med handflatan.
Hon satte sig, ingen godis. Gjorde tecknet ett par gånger. Fick tassen. Fick skall men hon fick ingen godis.
Sen la hon sig ned. Då fick hon godisen.
Provade igen. Svepte med handflatan, och hon la sig ner.
Pekade med fingret, hon satte sig.

Sen hade jag sköljt klart munnen och spottade ur.
Helt otroligt. Hon lärde sig 2 nya "signaler" på 1 minut.
1 minut.
Jag menar. Om hon lär sig det där på en minut, vad kan man då inte lära henne om man håller på 60 minuter.
Eller 3 timmar.
Visst, intresserat lär ju svalna om man håller på för länge.
Men wow.

Ja, det var det. 
Man behöver inga ord för att kommunicera med en hund.

//Micke.

En liten bildchock tänkte jag bjuda den stackaren som fortfarande orkar svänga in i den här döende bloggen. 

På tal om chock så fick jag och Iwona själva världens chock när vi satt och såg korten från jul.
Hon var ju så "liten".
Titta på nospartiet, det var ju bara nån centimeter. Nu har hon ju världens längst nos.
Hon ser lite rolig ut faktiskt, växer lite 'huller om buller'. 
Ibland påminner hon om en gremlin.
Och ibland är jag övertygad om att hon är 'Scrat' från IceAge.  :)


Tundra ?


Snusande Gremlin ?



Förövrigt går det bra.
Eller bra, o bra... hon utvecklas ! :)
Kissar ute, bajsar ute.
Kissar inne, och bajsar inne, dock inte lika ofta som förut. Så det är positivt.
Dock har hon växt såpass att hon kommer upp på vardagsrumsbordet, så idag så snodde hon mat för första gången.
Iwona hade värmt köttfärssås och makaroner till sig själv, och när hon kom tillbaks från köket med mjölken, gissa vem som stod och käkade från hennes tallrik.
Ack ack.   :)

Hon bits och rivs fortfarande.
Där är hon lite knepig faktiskt. Om hon biter tag i fingret, så säger man bestämt NEJ, så släpper hon.
För att sekunden senare bita igen. Säger man NEJ då, så börjar hon tugga på sig själv, kudden, byxorna eller det som ligger närmast. Och gärna morra lite för att förklara hur jobbigt det är att låta bli att bita på husse. Eller matte.


Här ligger hon och busar med sin leksak.
Vi har märkt ett genomgående inslag i alla mjukisdjur hon får låna...
...ingen av dem har kvar nosen.



Puh, det tar på krafterna att ligga o busa.
Här somnade hon på soffan med sin leksak mellan tassarna.
Åh... när hon ligger såhär, så kan man ju inte tycka illa om henne.   ;)





Tror vi fortsätter med lite 'sov'-bilder, för det är faktiskt då hon är som sötast...
... lilla prinsessan.   :)


Vet inte om det är dofterna från skorna, eller om det faktiskt är bekvämt på något
konstigt vis.
Ena stunden soffan, nästa stund på skorna. Ja, ibland är kraven inte så höga.


För att i nästa stund vara skyhöga. Inte nog med soffan,
hon lägger sig gärna på kudden oxo.




Jajustja - hon har en egen säng oxo. Den använder hon varje natt faktiskt.
Hon växlar mellan soffan och sängen.
Men just här verkar hon ha missuppfattat nånting, hon har rumpan på sängen,
och vilar huvudet emot en eldosa.
Nåväl, ser ju... lite skönt ut iallafall.   :)




Avslutar med lite vakna bilder.
Väldigt dåligt med 'action'-bilder inser jag nu, men när man busar med henne, så vill
man gärna inte ha sin finkamera i närheten.   :)




Ser ni skillnaden, kika på nosen.
Bilderna ovanför... ganska lång... bilden nedan, en två veckors gammal bild, ganska kort !

Är det samma hund !?
Fejkar vi, har vi 2 hundar ?











Well.
Vad säger ni om den här blog-chocken ?    :)
Over and out !

//M.