Tundra bloggen.

Tänkte börja detta inlägg med att beklaga mig, för att jag är så dålig på att uppdatera.

Men nä, jag gör inte det. Ni får helt enkelt bli glada för att det kommer ett nytt inlägg bara ! :)

Vad har hänt sen sist ?
Ja... det börjar liksom så sakteliga bli vardag. Saker och ting faller på sin plats.
Som jag skrev förut, sängen har vi tagit tillbaks, den är vår, och inatt så stängde vi dörren till sovrummet, så hon inte skulle kunna komma o väcka oss om hon blev orolig.
Jag sov hela natten, och hon också. Tror jag iallafall, jag hörde inget gnyende och inget gnäll, och det är ju bra.
Igår fick hon vara ensam en sväng igen.
Lämnade av henne hos farsan, stängde henne i köket, och åkte till jobbet.
1.5 timmar senare kom jag hem igen. Och hon var precis som vanligt.
Inte sur, inte superglad, inte sönderstressad. Verkar gå över förväntan faktiskt.
Vi har ju kört "småsvängar" med ensamheten. Lämnat henne när vi lämnat sopor. Lämna henne själv när vi bokat tvättstuga. Lämnat henne när vi hämtat posten, skottat snö, gått och handlat. Lämnat henne lite stup i kvarten faktiskt.
Just för att det inte ska bli "superläskigt".

Och ja, 1.5 timmar gick ju suveränt.
Dock hade jag ju hjärtat i halsgropen när jag kom tillbaks. Men nä, hon låg på sin pläd och stirrade på mig när jag klev in.
Igår kom farsan hem, och fick träffa henne.
Det gick väl sådär... hon är ju ganska "hårdhänt", rivs och bits, så man får akta fingrarna och säga åt henne.
Så farsan hade lite rivmärken här och var när jag kom dit.

Imorse så stack vi dit igen.
Hon älskar verkligen att åka bil.
Hon ligger fram i passagerarsätet på sin filt, och hon somnar nästan direkt.
Hon hoppar upp frivilligt, och lägger sig till rätta. Tittar runt och kikar lite, sen hinner jag knappt ur garaget förräns hon lägger ned huvudet på stolen och somnar.
Däremot att få ur henne ur bilen...
... det är värre.
Som alltid är hon ju nyvaken och ute är det ju svinkallt. Så man kan ropa och locka med hur mycket godis man vill, hon ligger bestämt kvar på sin stol och gäspar avvärjande.

Nåväl.

In kom hon tillslut. Och innan hon kom in så gick vi en liten promenad. Men hon 'verkligen' ingen lust att vara ute idag. -7 visar termometer, hon går fem meter. Stannar och gnäller. Man ropar, tjatat och drar i kopplet, och med lite tur så får du henne att gå fem meter till.
Så vi gick runt farsans hus, det tog nog sidår 7-8 minuter.  :S
Hon kissade iallafall.
Sen kom hon in, och vi fick av henne kopplet.
Då fick hon tokspel och blev sådär överfylld med energi som bara valpar kan bli, hoppar, studsar, jamar(!), gnäller, skäller, och hoppar lite till.
Sen satte hon sig och kissade på farsans matta.

 - ridå.

Fattar inte. Vi var ute. Hon kissade. Hon kommer in. Och kissar igen. Inne.
Antingen har hon världens minsta blåsa. Världens minsta hjärna. Eller så är det bara så skönt att kissa inne i värmen, jämnfört med ute i kylan.
Hon gör mer och mer själ för sin namn: "Lilla Terroristen."

//M

Lite si o så med skrivandet.
Inte för att jag inte har haft tid, utan mest för att jag hamnat i någon slags jul-koma.

Vad har hänt sen sist då ?
Vi har tagit tillbaks sängen - den är återigen våran.
När vi går och lägger oss, så klättrar hon upp på soffan - sen nångång på natten kommer hon
och lägger sig i sin säng nedanför våran. Lite gny och gnäll, men räcker att klappa henne ett par sekunder, så lägger hon sig tillrätta.

Hon kräktes nu på morgonen, vet inte riktigt varför. Men hon är ju väldigt glupsk när vi är ute, mycket snö, barr, och löv som försvinner in i hennes mun.
Och man hinner inte riktigt med att få ut allt.

Julafton - var ett riktigt äventyr.
Först åkte vi till farsans hus, där vi skottade snö och tog in posten, hon fick vara ensam inne medans vi var ute o skottade.
Det gicksådär...  
... när vi kom in så låg hon begravd under en solstol. 
Men hon levde som tur var.
Sen åkte vi vidare till brorsan.
Där fanns det två stora katter, dem låg på varsin stol i köket när vi kom in.
Som Terminator-maskiner låg dem och var helt fixerade på lilla Tundra. Hon skuttade runt och hade sig som vanligt, jagade bollar, mössor och sina andra leksaker. Hon varken, såg, hörde eller kände lukten av katterna.
Medans dem låg med sina mördarblickar och bara väntade på rätt tillfälle att attackera.
Efter nån timme, så fick Tundra syn på en katt - och det var ju spännande - den måste hon ju lukta på, men det ville inte katten, som fräste till och sedan stack ut som en avlöning genom kattluckan.
Katten stod ute på ena sidan kattluckan, och Tundra inne, på andra sidan, och luktade och luktade.
Vi, tvåbenta varelser stod o vaktade, så att dem inte skulle komma för nära varandra.
Man har ju hört om katternas "peta-ut-ögonen"-taktiker. Så de ville vi verkligen inte uppleva.

Sen åkte vi hem till sambons kompis, där fanns det oxo två katter.
Ungefär samma scenario utspelade sig. Katterna upptäckte henne direkt och gick som spända bågar runt där hemma, medans Tundra helt ovetande skuttade fram o tillbaks.


Ute då. Jodå, hon gör både det ena och det andra ute. Hon tar för sig otroligt mycket mer. Ibland kan hon få det där klassiska 'jag-måste-faktiskt-lukta här'-sättet, då hon vägrar att röra sig en millimeter.
Åååh, lilla Ferdinand...

Här ligger hon nu, mätt och belåten


//M

...(eller god jul)


Natten gick betydligt bättre.
Vilka framsteg !

Vid tio kröp vi till sängs... med Tundra valde att lägga sig på golvet utanför sovrummet.
Jahopp ?
Ja, vi klagade inte.
Efter tio minuter så hörde vi hur hon hoppade upp på soffan och la sig.
Sen somnade jag.

Vid halv ett, eller så, så stod hon nere vid sängkanten och ylade.
Tanken var ju att jag skulle gå o lägga mig på soffan med henne, men jag orkade inte,
så jag 'gav upp' mina ideal, och lyfte upp henne i sängen.
Ett två tre - och så sov hon vid mina fötter.
Knäpptyst.

Underbart !

Sen nångång senare, orkade inte ens titta på klockan, då var hon uppe i ansiktet och trampade. Det var ju "sådär", kan jag erkänna.
Slutade med att hon låg på kuddarna, och jag hade flyttat mig och sov utan kudde.

Vi gick en promenad till Hemköp igårkväll. Det gick jättebra, hon spatserade utan koppel, ända fram tills dess hon mötte en tjej som drog sitt barn i en pulka - det var ju jätteläskigt !
Vips så var Tundra påväg in i buskarna.
Fick ut henne efter lite möda o besvär, som en snöboll såg hon ut.
Sen gjorde jag bäst i att hålla i kopplet.
Mycket läskiga saker där ute i stora världen.

Här hemma i lägenheten tar hon för sig mer.
Hon hittar dock inte riktigt än i våran gigantiska tvårummare.
Ropar man på henne, och hon inte ser en, då börjar hon bara yla.
Ser hon en, ja, då kommer hon lunkande.


Ja - den här bilden behöver väl knappast kommenteras.    :o)





Hon undrar nyfiket vad jag sysslar med, är nog ljudet från tangentbordet som hon är mest nyfiken på.


Och sista bilden, den är tagen för 4 minuter sen, lite drygt...
Hon ligger o sover... i 'sin' säng.   ;)



Well well.
 
God Jul för 17 !

//M

Japp.

Välkommen hem.

Eller vad man nu säger.

Puh, detta skulle kunna bli ett väldigt långt inlägg, men jag är så trött... så jag orkar inte skriva.

Först o främst, det var hjärtskärande att ta henne ifrån sina syskon och sin mor. Dem lekte o hade kul, och vips, så kom vi, två elaka tvåbenta varelser och bara norpade henne från alla nära och kära.
Sen till bilen, där gick det kanonbra, hon satt i sambon's knä hela resan, och borrade in huvudet innanför hennes jacka. Efter halva resan (30minuter), så började hon bli lite tuffare, då kikade hon fram, luktade på allt, och tyckte den där spaken som jag lekte med i mitten av bilen var väldigt intressant.
I garaget släppte vi henne, tänkte att hon skulle springa av sig lite.
Det var ju väldigt naivt.
Hon satte sig på rumpan och började gnälla.
Vi tjatade o tjatade o tjatade...
Sa till varandra, tar vi upp henne nu, då har hon vunnit, då vet hon att vi kommer såfort hon gnäller.
Men andra hjärnhalvan sa; Vafan, hon är inte van vid er, hon har aldrig åkt bil förut, hon är i ett mörkt läskigt garage och hon är en bebis...
.... så ja, vi lyfte upp henne.

Väl hemma blev hon lite tuffare. Inom 3 minuter hade hon inspekterat alla rum och kikat runt lite.
Inom 5 minuter hade hon kissat inne.   ;)
Gjorde lite kvällsmat till henne, som hon smaskade i sig hälften av. Sen busade vi och gosade lite mer med henne.
Sen tog vi på henne kopplet och gick ut.
Koppel var knappast nödvändigt.
Aldrig varit med om maken ... hon gick fot hela tiden. Haha, hoppas hon aldrig slutar med det.  :)
Nä, på riktigt, hon sprang mellan mina ben hela tiden vi var ute, avvek inte en meter.
Det klart, stora stygga världen, och där är hon helt ensam. Den enda hon känner är mig... och inte ens mig känner hon särskilt väl.
Sen gick vi hem och la oss.
En timme senare så gick hon upp från sängen, och kissade inne. *suck*
Fram med svabben, och tillbaks till sängen.
Ieee - iiii- ieeee.... hela j-a natten har hon gnällt, och försökt hoppa upp i sängen.
Varannan timme har jag varit uppe, försökt natta henne, och det går rätt bra, man lägger henne i sin säng (från NK), och klappar henne och sjunger lite godnattsagor. Jag har varierat mellan dem jag kan - hej tomtegubbar, och helan går.
Sen sover hon.
I typ 45 minuter, sen står hon vid sängkanten och ylar igen.
Och jag menar verkligen ylar...
Däremellan så kissar hon.
Tappade räkningen inatt, men jag gissar att vi var uppe med svabben minst 4 gånger.
Lite dåligt samvete, min kära sambo börjar ganska tidigt, så halv 5 var hon uppe imorse och gjorde frukost till sig och Tundra.
Nä, hennes väckarklocka ringde aldrig.   :)
Själv fick jag sova till sju... sen var det nån som stod o gnällde och försökte hoppa upp i sängen.
Hon klarar inte riktigt det än, men jag ger henne... 6-7 dagar, sen är hon uppe i sängen.
Hon får inte vara där - i dagsläget.   :)

Just nu är det lugn och ro. Hon ligger här vid mitt skrivbord och sover.
Hon drömmer, jag inte vad, hoppas det inte är några mardrömmar, för ögonlocken vibrerar och hon springer i sömnen. Så söt.

Ja, så kan man nog sammanfatta henne såhär efter första dagen.

Hon är så söt  - när hon sover !

//M




Har ju insett att en blogg måste ha bilder, så jag tog fram kameran.

Här ligger hon o sover så sött.



Ojdå, nåt pucko som skjuter av en blixt mitt i mina ögon, klart man vaknar...




Wow, va är det här för nånting... nånting man kan leka med - äta ? *sniff sniff*

... jo, precis. Det börjar närma sig.


Dock så blir ju dagarna längre ju närmare man kommer.
Och nu är jag ledig oxo, det innebär väl att dagarna kommer gå rekord-långsamt.
För att dämpa längtan, så brukar jag mest försöka att tänka på annat, men när inte det går, så tänker jag på alla tråkigheter som kan inträffa.
Nu menar jag inte cancer och sådant, för så pessimistisk är jag inte.
Utan mer... att hon äter upp mina favoritkalsonger. Hur jobbigt det kommer vara(?) med rumsrenheten, eller rättare sagt, frånvaron utav den. Och inte tala om alla mornar, när man måste slita sig upp ur sängen för att bege sig ut i snöstorm och drivis.

Men i ärlighetens namn, så funkar det inte.
Jag lyckads inte dämpa längtan.

Troligtvis för att jag har övervägt alla för och nackdelar 1000gånger redan innan jag bestämde mig för att skaffa henne.
Förståss.
Vore kanske lite snopet och tokigt om man fem dagar innan man ska hämta hem henne, inser att shit - jag orkar inte gå upp på morgonen, jag måste avboka   :)

Jag håller på och funderar och provar att möblera vart hon ska sova. Men en sån sak är ochså jättesvår. Tro't eller ej !
Sen vet jag utav erfarenhet att hundar sover lite där 'dom' vill. Så även om jag bäddar fint i vardagsrummet, så kanske hon ändå går och lägger sig inne i badrummet.
Men jag inbillar mig iallafall att det ska gå.
Jag la hennes säng precis nedanför min, så jag kunde 'klappa om' henne första nätterna ifall hon är lite orolig, lilla prinsessan. Och det kändes jättebra.

Enda tills jag vaknade på morgonen och skulle gå på toaletten.
Satte foten rätt i hennes säng !
Jättemjukt och skönt, men TÄNK OM HON HADE LEGAT DÄR O SOVIT !?
J ä v l a     k l a n t  !

Så den ideen skrotade jag. Nu har jag skjutit sängen lite närmare väggen, så det finns en meters mellanrum ungefär.
Men. haha. Vi får se när hon kommer. Kanske hamnar mellan oss i den stora dubbelsängen.   :)

Man ska aldrig säga aldrig.

Co ty na to kochanie  ?


//Micke

Kanske ska berätta om den första gången jag shoppade oxo.

Jag stack från jobbet, det var mulet, duggregn och säkert inte mer än 3plusgrader.
Satte mig i bilen med siktet instället på Forum.
Väl framme i Forum, så gick jag med bestämda steg ner till Akademibokhandeln, här skulle det handlas hund-lektyr.
Men, efter ha sett prislapparna på böcker, som antingen var skrivna för barn, eller som innehöll färre sidor än onoffs-reklambrev, så gick jag med besvikna steg tomhänt från affären.

Pling Plong, sa det uppe i skallen - det klart jag ska gå till biblioteket, där vimlar det ju av böcker.
Till saken hör, att jag har minsann inte hyrt/lånat en bok sedan jag gick i grundskolan. Och det lånekortet har jag slarvat bort, kan man väl poängtera.  ;)

Väl inne på biblioteket fick jag en chock !
Vad har hänt ? Där satt det folk och tittade på stora tv-apparater, det satt ensamma(?) mammor med sina barnvagnar och drack Cafe Latte, det satt folk i alla dess former och läste tidningar. Och satt en massa ungdomar och surfade på datorer. Wow. Snacka om att jag har legat i koma dem senaste åren.
Hade det varit såhär roligt att gå till biblioteket, då kanske man skulle börja med det oftare.
Nån biliotekarie verkade det inte finnas, finns en 'automat'- vid väggen, där man bokar - lämnar tillbaks sina böcker.
Nåväl, jag lät alla dessa färska intryck rinna av mig, och stormade in planlöst.
Efter fem minuter, så insåg jag att... fan, jag måste ha en plan !
Jag hittade geografi, jag hittade sexualkunskap, jag hittade alla möjliga språk, men inga djur.
Reträtt. Tillbaks till utgången, där såg jag iallafall en karta.
Och mycket riktigt, där hängde än karta, och med raska steg så tog jag fart för ett nytt försök att hitta husdjurs-hyllan.
Success !
Men... ack ack. Böckerna var ju från 80-talet. Och inget som tilltalade mig.
Nu hade jag verkligen tappat hoppet.

Började gå tillbaks mot parkeringsgaraget.
Men, vad skådade mitt högra öga - en ZOO-affär !
Där måste det ju finnas hundböcker.
Stormade in där...
Hrm. Verkar vara dåligt med litteratur.
En försäljerska kom fram o frågade om jag behövde hjälp...
"Jovars, det kan jag nog behöva - det är såhär att vi har köpt en liten valp, och jag skulle behöva ett litet startpaket..."
"Så trevligt" log hon fram, och travade tillbaks för att hämta en kundkorg.
Här har vi koppel och halsband - bara välja och vraka - sa hon, medans hon demonstrativt svepte handen genom alla hängande snören.
Självklart rekommenderade hon det bästa för en valp. Det skulle inte vara för grovt, och inte för långt.
Jaja - det kör vi på.
Sen gick vi vidare. Kloklippare. Blodstopp. Vattenskål. En matskål med motiv är ett måste. Inte plåt, det är dåligt, keramik måste det vara, för det håller vattnet kallt mycket mycket bättre.
En tik sa du - ja, då måste du ju ha rosa bajspåsar...
...köper du 3stycken blir det mycket billigare...
... och sådär höll det på.

Väl framme på kassan, så flinade hon och log:
"Du skulle kunna vara en sån där Mystery Shopper" - sa hon.
Och redan där borde jag väl ha fattat. Jag föll nog för varenda säljknep hon hade.
965:- slutade det på. För en halv kasse med hundsaker.
1 stycke halsband.
1 stycke koppel.
1 stycke vattenskål. Keramik förståss.
1 stycke matskål. Keramik förståss. Matchande vattenskålen.
1 stycke klotång.
1 stycke blodstopp.
1 stycke bolleksak.
1 stycke pipleksak.
3 stycken bajspåsar.

Enda tankarna som snurrade i bilen påväg hem är, hur ska jag kunna förklara detta för sambon - hur - hur - hur.

//M

Ja.
Så gick man på en 'nit' igen. Godtrogen som man är.   :)





Jag o sambon dundrade iväg till "NK"-bolaget för vi fick hem ett reklambrev i brevlådan.
Och även fast uppfödaren sa att en säng dem första månaderna är helt onödigt, för den kommer
bli uppäten, så kunde vi inte hålla oss, det klart att lilla Tundra ska ha en säng för en prinsessa !
Och när vi surfat runt så har vi sett att hundsängarna ligger runt 300-500 spänn.
Och det har känts lite dyrt faktiskt, för nånting som hon ändå kommer äta upp.

Så kom det här reklambladet i brevlådan, och vi for dit.
Och såg 'sängarna' direkt. 89:- stod det på en stor skylt ovanför.
Vilket jädra klipp !
Hade man tittat lite nogrannare, så hade man nog sett att det stod 'från 89', precis som i annonsen.
Men inte vi inte.

Och trots att vi bara skulle köpa en säng för 89:-, så slutade notan inte förräns vi hade passerat 450:-
på hundgrejjor framme vid kassan.

Men, vi var ändå glada.
Tanken på hur mycket vi har "sparat" på att handla på NK istället för en ZOO-affär gav oss intrycket att vi gjorde en riktigt bra affär.   :)

/M

Sådärja.

Nu fattar jag.
Man kanske skulle läsa reglerna. (Max 8mb per bild).   :P


Tundra och 'brorsan' - dragkamp.  :)




Okej okej - ja ger mig - haa ha ha , neeej, inte kittlas... !


Oooo... Tundra Blue-eyes... - så söt så söt.



Åh, mina söta underbara tjejer - haha.


Matdags - men vem kikar upp - om inte lilla Tundra. Fast än så fattar hon inte
sitt namn. Behöver nöta lite mer på det är jag rädd.  ;)


Tundra Blue-eyes igen.




- "Arga leken börjar.... nu ! "


Sådär - det var dem bilderna det blev. 
Åh, jag vill hämta hem henne nu direkt.
Äsch, jag låter som en fjolla - haha, men åh, jag är så kääär eller vad det nu heter, när man är förtjust i ett djur.  :)

//M

Mor & dotter:
(Amanda och Tundra.)


- Ja ja ja - din tramsbrorsa, jag ger mig, sluta bita mig !




Äsch, nu kraschade det igen...
... blir inga fler bilder ikväll.

Åh, idag är det exakt 10dagar kvar tills hon kommer hem.
Våran lilla 'prinsessa'.
Våran lilla icke rumsrena prinsessa.   :o)


Vi var och hälsade på idag igen.
Och idag var det första gången vi kände att det var lite 'svårt' att gå därifrån.
Banden börjar iallafall från våran sida att växa fast...   :)


Bah - av nån anledning kan jag inte ladda upp fler bilder än tre. :/

//M

Jag har aldrig tidigare tänkt så mycket att det är just så mycket att tänka på.

Lilla kraken kommer ju komma hem, och då är det mitt ansvar att se till att hon får det så bra som möjligt.
Det låter fint på pappret, men vad betyder det på riktigt ?
Ja, förutom det självklara, vatten, mat, godis, och aktivering, så är det jag som ska se till att hon är frisk.
Och det är väl inte så svårt. Förhoppningsvis inte. Men man måste på något vis göra upp en 'DefCon Three'-plan i bakhuvudet.
Jag måste veta, vad gör jag om hunden äter upp en burk kakao. Eller om hon sväljer min nagelsax. Eller om hon sätter i sig hela soppåsen, med kaffesump, ruttna äpplen, batterier och en termometer.
Vilken vetrinär ska man åka till. Vilket hundsjukhus är närmast. Vilken är den bästa vägen.
Självklart vill man ju leva i lugn och harmoni, och bara ta det när det kommer.
Men jag känner mig själv rätt så bra, (tror jag) och när jag har panik, då är det inte alltid dem kloka tankarna som dyker upp först. Därför kan det vara bra att ha en liten checklista.
Den håller jag på att snickra på för fullt.

Och idag, upptäckte jag att apoteket säljer ju medicin för djur oxo. Hur sjutton kan jag ha missat det.
Sparris ska vara bra att ha hemma. För sväljer hunden någonting vasst, då så binder liksom "sparrisen" in det vassa. Senap är ett annat tips om man ska tvinga hunden att spy. Vissa rekommenderar salt. Men salt i stora mängder är farligt för hundar. Nån rekommenderade snus... men om salt är farligt för hundar, vad sjutton är då inte snus ?    :o)

Nä, jag ångrar inte en sekund, detta kommer bli toppenbra. Jag börjar dock inse hur mycket det finns att tänka på. Detta börjar kännas som ett litet genrep inför en eventuell bebis.
:o)


Läste oxo om jäst. Ja, ni vet, jäst, sådant man bakar med. Så nu vet jag vad jag ska ge Tundra när vi ska på fest...

"Ojäst deg kan leda till berusning hos hundar.
Hundar kan när tillfälle ges glufsa i sig stora mängder och det är ofta orsaken till att de blir dåliga.
 Jästsvamparna i degen tål miljön i magsäcken och kan fortsätta jäsa, det bildas alkohol och hunden blir berusad! En tio veckor gammal valp åt tolv ogräddade bullar.
Tolv timmar senare var hunden kraftigt berusad och vinglig.
Ingen speciell behandling gavs.
Vingligheten kvarstod i två dagar, och först på tredje dagen var hunden helt återställd"

Oj oj, berusad i två dagar, förstå hur bakis den stackars valpen måste varit dag 3.

Väntan.
Denna väntan...

... först skrev jag att den var obeskrivlig, men sen kom jag på mig själv, med att det finns en väldigt bra beskrivning för just den här känslan som jag har i kroppen.

Som ett barn på julafton.
Rättelse.
Som ett barn som väntar på julafton...

Dagarna går jättelångsamt, man tittar och kikar på klockan, men den verkar ha stannat. Man går och lägger sig tidigt på kvällen, bara för att man vill komma en dag närmre.

Vi hämtar hem henne, vecka 52. Dvs, julaftonsveckan. Så utan att låta allt för klyschig(?), så är det helt klart årets julklapp.
Men att skriva att en hund är årets julklapp är kanske lite modigt. Snart kommer det väl vimla utav förstå-sig-påare som minsann talar om att man kan inte ha en varelse som julklapp.
Och nä, självklart inte.
Men hade man kunnat det, så hade det blivit årets julklapp !

Namnet, en del kanske undrar om namnet ?
Bara en sån sak gör att man ligger sömnlös på nätterna.
Tundra blev det tillslut. Och det var ett namn som dök upp ganska tidigt faktiskt, i diskussionen.
Eftersom vi valde en tik, så fick vi stryka på en massa namn, som jag redan annars hade paxat.
Jag menar....
Vem kan säga nej till namn som:

• Stallone
• Killer
• Rambo
• Diesel
• Vesuvio
• Turbo

Men nu blev det som sagt en tik, och då fick jag tänka om. Gnistra var ett namn som dök upp ganska tidigt. Sedan blev det Tindra, men eftersom rasen är Polarhund, så tyckte jag att det borde ha någonting med snö och vinter att göra. Så då förvandlades Tindra till Tundra. (Tundra - den ryska tundran. Ja, ni fattar nog.)
Vintra var även det ett namn som länge låg i topp.
Drabbas vi av polarsjukan (googla det...), då tror jag nog Gnistra/Vintra ligger väldigt bra till om det är en hon.
Blir det en han... så... ja, Snö, Frost, Skare - namn som jag redan ringat in i kalendern.  :)
Men, en sak i taget, nu har vi inga planer på en hel spann.

Tundra blev det.
Och idag är det ungefär två veckor kvar...

//M


Här sitter hon.

 

Ja, då så.
Då drar vi snart igång... haha.

Vet inte om jag klarar av sånt här verkligen...   :o)


//M