Tundra bloggen.

Bilder var det ja.

Vi har flyttat, och alla bilder från innan jul ligger på min 'server' som jag inte kommer åt.
Så här kommer några färska bilder från helgen som gick.



13minus. Och massa nysnö. Ett himmelrike för en valp.
Och ett helvete för en frusen husse.  *brrrr*
Ett klassisk 'Tundra-skutt'.



Ibland är det så kallt i snön, att man vill ha tassarna i den varma luften.
Eller... har hon släktskap med en vild hingst ?
Iiiieee-ieeehehehe... (gnägg.)





















Äsch. När man har varit ute och sprungit sig trött. Så är man faktiskt lite förtjänt
av lite eftermiddagsgos i soffan.

Åhh... dem kallar mig gremlin, men jag förstår inte 'varför'.










Efter man har vilat sig ordentligt, så måste man äta en rejäl måltid, annars
växer man ju inte.
Husse tjatar nånting om att jag minsann ska äta maten som står på golvet
i skålen. Men jag... jag fattar ingenting.
Jag vill ju hellre sitta här...








Sen på kvällen hittade jag mitt undangömda 'öra'. Jag har nämligen börja gömma saker
jag inte vill äta/leka med direkt. Väldigt fiffigt.
Husse och Matte tycker oxo det är jättekul. Dem skriker och har sig när dem hittar mina gamla
rester "nergrävda" under deras kuddar och så.




Mmm... smaskens.















Och, när man har ätit. Då blir man trött. Och inte får man ligga i sängen heller.
Förjäkligt. Men ... är man bara tillräckligt trött - då gör det inget. Då sover
jag lika bra i garderoben. Där får man iallafall lite lugn och ro. Det tar ett
tag innan Husse/Matte börjar leta där.



En lördag i T-girls liv.  

Hej !

Tänkte jag skulle delge er lite info om den sista kursdagen.

Nu visade det sig inte bättre än att jag fick åka själv, för Iwona fastnade på tuben, då
det dessvärre var något smartskaft som skulle hoppa ner och hämta sin mobiltelefon som han tappat ner på spåret.

Ja, ni vet säkert.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6576790.ab

Jo, iallafall, RIP.




Men, Iwona fastnade i en mörk tunnel, och jag insåg att jag får nog åka själv.
Fast inte helt själv förståss.
T-girl fick ju såklart följa med...

Svårt att ha hundkurs utan hund. Eller näe förresten, det skulle ju gå alldeles utmärkt. Man skulle klara alla övningar galant !   :)

Först fick vi börja repetera det vi fick lära oss förra veckan.
Det struntade dock T-girl fullständigt i. Hon skulle ju lajja med sin polare Wilja.
Wilja är 2 veckor äldre, men inte så mycket klokare. Hon är lika wild som Tundra.
Skönt att se faktiskt.
Tror dem här valpkurserna inte är till för att man ska lära sig så mycket. Det är nog för att se att ens egen valp inte är helt urkorkad, utan alla de flesta valparna är det.

Självklart finns det undantag.
Vi har en pälsboll (såå söt) på kursen som är en klippa på allt.
(Lånad bild.)


Han är verkligen en klippa. Han går brevid sin husse utan koppel, och stannar och sitter och... ja, jag vet inte hur dem har burit sig åt.
Inga dumheter där inte.
Men det är helt klart klassens 'plugghäst'.

När T-girl och Rottweilern 'fajtades' som bäst, så kom han framsmygandes för att fråga om han fick vara med.
Men dem hade sån fart och energi, så dem såg honom inte. De sprang över honom.
Och då vill man bara ryta till och skrika:
- TUNDRA, nu skärper du dig. Då får låta pälsbollen vara med och leka...
- men husse....
- inga j-a men... nu får han vara med. Annars får du inga fler tuggben !
Men. Det gjorde jag inte.
Men, igen. Han är så söt. Och duktig.

"För man saknar sånt som man inte har, och man saknar sånt som man inte kan få."

Typ.

Är Tundra helt värdelös då ?

Nej. Som tur är inte. Hon är ganska duktig. Och har man fickan full med smarrigheter. Då kan man få hennes uppmärksamhet. Och då menar jag hennes
fullständiga uppmärksamhet. Spelar ingen roll att det springs, skälls, och bråkas bakom henne. Hon sitter och väntar på nånting smaskens.
Fast, hon är lite för klok.
Direkt efter hon fått en godis, så är hon nöjd liksom. Då kan hon springa iväg och busa.
Då måste man börja prassla med påsen igen, för att hon ska hajja till.

Och, det är oxo en ganska märklig kontrast.
När hon har uppmärksamheten på mig, och godiset - då har hon det. Men sen så har hon det inte.
Det är liksom inte så att hon har lite koll. Att hon vill ha både godis och leka. Nä, antingen eller.
Antingen är hon sjövild, hoppar, skuttar, jamar, och springer. Eller så sitter hon still och söker ögonkontakt för att få sig sin godis.

En övning den här dagen, var att öva inkallning.        TYPISKT.
Hur lätt är det att öva inkallning när jag är i Enköping och fajtas, och Iwona sitter fast i en mörk tunnel någonstans i närheten av T-centralen ?
Nja, det gick sådär. Jag menar, håller jag Tundra i kopplet. Och ropar "Tundra - kom hit". Tror ni hon kommer då ? Nä. För att hon står ju redan vid mina fötter och väntar på godis. Hur mycket närmre kan hon komma ?



Nä, nu är det dags för frukost.


//Micke

Oj.

Man undvek att blogga några dagar, för man ville ju samla på sig lite att skriva om.

Vips, så gick det en månad... och nu har jag så mycket att skriva om, så jag vet inte vart jag ska börja.


Eller, fan, egentligen har jag ingenting att skriva om.
Vi är liksom inne i ruljansen, inne i rutinerna nu.

Tundra lever och mår bra.

Vaccination.
Hon var iväg, för ett par veckor sedan, och fick sitt PARVO-Vaccin, jag kostade även på lite andra vaccinationer, Kennelhosta o allt vad det hette.
Kostade dryga femhundringen.
Dagen efter, hade hon världens diarre. Det bara rann. Jätteäckligt.
Men tänkte att hon ätit nånting omlämpligt.
Sådär höll det på hela helgen, tills söndagskvällen, då började lillstackaren även att kräkas oxo.
Och då blev jag orolig.
Så på måndagen dundrade vi tillbaks till vetrinären, och fick höra att, det där kunde mycket riktigt vara en biverkning av vaccinet.
- Jahopp ?
Men, jag frågade ju vetrinären, ifall det var några biverkningar, och det var det inte. Förutom att det kommer börja klia i hennes nacke.
Nåväl, dem sålde på oss något super-duper-foder, samt vitamintillskott i sprutform. Kostade 900 riksdaler.
Det är inte sådär jättebilligt med hund.
Blev hon bättre ? Javisst blev hon bättre.
För att sen bli sämre igen.
Hennes mage är inte alls stabil faktiskt.
Så vi har kört vidare med vetrinärens foder. Och hos farsan får hon lyxmat. Kokt torsk och ris. Som oxo vetrinären rekommenderade starkt.

Nu är det lite bättre.
Men förra veckan kräktes hon igen !
Yuck.
Och då hittade min sambo ett spaghetti i kräket.
- Har du gett henne spaghetti ?

Fast, spaghettit rörde på sig.
Eeeeek.

Mask !
MASK ?
Ska dem inte vara en centimeter långa och vita ? Nähe, det var enannan sort. Nu hade hon spolmask, 10-15 centimeter långa, och ljusa, ser ut som spaghetti står det tillochmed på apotekets hemsida.

Spolmask

Spolmaskar är spolformade, gulvita med en längd upp till 15 cm.
Påminner till utseendet mycket som spaghetti.
Det är vanligt att valpar och unga hundar är infekterade med spolmask.



MEN, hur kan hon ha mask. Hon är avmaskad vid 4 veckor. Vid 8 veckor, och vid 12 veckor. Nu vecka 14 har hon plötsligt mask.
Puh. Bara dundra iväg igen.
Och hem kom vi med maskmedicin. 2 tabletter i 3 dagar.

Medicin.
Jaha. Nästa prövning. Någon som vet hur man ger tabletter till en hund ?
Hon vill inte svälja dem hela.
Provade att lägga dem i hennes foder, som vi blöter med vatten.
Käkade hon dem ? Nä. Hon är inte färgblind.

Provade att lägga dem långt bak i hennes hals.
Käkade hon dem ? Nä, hon fattade precis vad vi höll på med.
Hon stod helt still, och sedan gick hon ut i hallen och spottade ut den. Sen kom hon tillbaks.

Nä, vägen till hundens sinne går via magen. Så är det bara. Det har jag verkligen märkt. Och märkte verkligen på hundkursen.
Jag... eller, vi, rullade in pillrena (stora som alvedon), i en skinkbit. För hon älskar skinka. Och tanken var ju den, att när hon får smaka rostbiff, skinka, eller köttbullar, då går det så fort så hon hinner inte smaka. Hon sväljer dem hela.
Och succe !
Mycket riktigt, hon kände bara doften av skinkan som jag höll framför nosen, så gick hennes tunga fram och tillbaks i mungipan. Och när hon väl fick skinkan, så svalde hon allt ihop !



Badkaret. Vi har inte duschat henne än, för vi är inte riktigt överens om hur det ska gå till.
Men hennes tassar spolar vi av lite då och då. Och nu gör hon det helt utan protest. Hon kommer till badrummet när man ropar på henne. Ställer sig på bakbenen och kikar ner i badkaret. Med en lätt hand hjälper man henne ner i badkaret, och så börjar man spola. Den tassen man spolare på, försöker hon såklart gömma undan, för lite läskigt och obehagligt är det. Men hon står snällt kvar i badkaret tills man är klar.
Då börjar prövningen. När man tar handduken för att torka hennes tassar - då blir hon rasande.
Jag menar   R A S A N D E !

Det går liksom inte att komma åt henne då, du kan ropa, du kan locka med godis, men hon ska bara dräpa den där j-a handduken ! Och ofta har man handen på andra sidan, så den får sig några smällar.
Igår, så bet hon ordenligt. Det slutade med riktigt fajt i badrummet faktiskt.
Iwona gav sig inte, utan tvingade Tundra att ligga ner tills hon lugnande ner sig. Tog säkert, 10 - 12 minuter, innan hon blev så trött att hon inte orkade streta emot och bitas längre.
Riktigt jobbiga 10 minuter. Hon ylade och skrek och gjorde allting för att komma loss.
Men sista minuten, eller två, så såg man hur trött hon var. Hon låg helt still på golvet, och pep, och pep, samtidigt som ögonen blev tyngre och tyngre. Trots att Iwona hade släppt taget, så låg Tundra kvar och gnällde och tyckte synd om sig själv.

Ja, om det är såna här prövningar redan nu, så undrar jag lite hur det ska bli när hon blir tonåring, och blir en riktig unghund.
Time will tell, som det så vackert heter.

Kurs.
Idag är det dags för steg 2 på hundkursen. Det ser jag fram emot. Hoppas bara man inte ska visa hur mycket man har lärt hunden sedan förra veckan. För då kommer vi sist. Vi har inte riktigt haft tid att öva in sakerna med henne. Vi har haft fullt upp med packandet och flyttandet.
Men, Tundra får iallafall träffa sin bästis... som är en Rottweiler och heter Wilja. Fast jag kallar henne Tyson.
Dem hoppas och bråkar och stojar, men Wilja är en decimeter högre än Tundra, och hennes tassar är dubbelt så stora. Så hon står ju liksom och slår med sina framben mot Tundra, som aldrig kommer fram för att slå tillbaks. Om ni hajjar.   :)

Nåväl.

Tusen tack Amanda för påminnelsen !
Det var nog vad jag behövde.
Ska försöka slänga upp lite färska bilder på prinsessan oxo, såfort jag får en stund över !


Over and out.