Tundra bloggen.

Det är ingen som skäller längre, det är ingen som gnäller längre.
Helt plötsligt så är det ingen som går runt och plockar.
Det är kusligt tomt och ingen som gömmer sina leksaker.
Det är längre ingen som kommer och puffar på en när man ligger och vilar.

Det är alla dem små stunderna man saknar.
Dem små incidenderna.

Ni vet, det är plötsligt reklam på tv'n om L'oreay's senaste hudsalva, då kastar man sig
ner på golvet och borrar ner och gosar med Tundra. Eller busar med henne.
Och vips har dem där hemska 7 minuter med reklam bytts ut mot sju underbara minuter
med henne.

Eller man går in i badrummet, och när man stänger dörren så är det någon som snabbt
smiter in mellan ens ben.

Och man har gått gatan upp och ned tusen gånger, och förbannat den för att den lutar, och
alltid åt fel håll. Men plötsligt, utan Tundra, så saknar man att gå den förbannade gatan.
Kom hem nu.

Hennes matskål gapar tom.
Hennes leksaker har slutat leka.
Hennes säng har slutat sova.
*gulp*

Åh, kom hem nu.

Ett par gamla bilder från mobilen.






















Kom hem nu.
Ja, kom hem...

//M

Ja, tydligen har min författiska(?) ådra har sagt upp sig.
Ingen ínspiration och ingen motivation...






Men några bilder kan jag bjuda på.


Brumm-brumm, över höga kusten bron.



Solen stiger upp.
Nice view helt enkelt.



Stannar för att sträcka på benen.
Farsan o T-girl tar en kvick promenix.




Väl framme i Nedre Vojakkala - eller vad det nu hette.
Vädret är inte så illa som det ser ut, bilden är tagen klockan 04.
T-girl får springa av sig, efter dryga 12h i bilen.
Resan gick galant. Inget pip och inget gnäll.




Efter att ha sovit några timmar, så var det bara ut o njuta utav solen.



Men att bara ligga still o njuta är inte riktigt Tundras melodi.
Här får hon leka apporthund.



Men alltför mycket sol och bus med 'farsan', så blir man trött...




Medans Tundra låg o sov, så fick husse slita med gräsmattan...
Jävla ¤%&#¤  gräsmatta...




Well, efter att ha slitit med den i tio minuter, så valde jag att gå in.
Sen stannade vi inne och tittade på tv istället.





Och Tundra provar såklart alla soffor o fåtöljer för att hitta den bästa.
(Detta kortet är klockrent för en rolig kommentar. Men hjärnbarken hos mig verkar banne mig inte vilja starta.)




Jag är en prinsessa. Jag ligger inte på gräsmattan. Jag ligger på en filt.
Förstått !




- Okej, jag kan sätta mig på gräsmattan. Men en snabbis bara. Så husse kan ta det där förbannade kortet.
- Seså - snabba på, nu får du mig i profil.
- Eru klar ?






Säga vad man vill. Men jag är en riktig kramishund, när jag inte bits.
Ligga nära - riktigt nära är min melodi.








Är man en ung hund. Då får man vara smutsig.
Men man måste vara extra gosig för att få komma upp i sängen när man är smutsig.
Men det är bara att ta på sitt 'pretty girl face', så smälter husse.



Hrm. När jag letar igenom kameran, så finns det inga bilder på T när hon ligger på golvet.
Så dumt av mig - för hon ligger ju aldrig på golvet, så hur skulle det kunna finnas bild på något
som aldrig har hänt ?






Bus o stoj med Farsan baloo.



- Seså, du fick din boll - ge mig min falukorv nurå...




Jag börjar förstå hur kungen måste ha haft det.
För med 2 prinsessor i huset, så är det stört omöjligt att få ett bra kort med bägge.
- Åh, kolla en kamera !


- Va - vart då ?














Sen lämnade vi dem där uppe - för att få klara sig själva.







Såvitt vi vet, så sitter dem fortfarande i köksfönstret - och luktar på blommorna...






Over and...
//Micke.