Tundra bloggen.

Det är ingen som skäller längre, det är ingen som gnäller längre.
Helt plötsligt så är det ingen som går runt och plockar.
Det är kusligt tomt och ingen som gömmer sina leksaker.
Det är längre ingen som kommer och puffar på en när man ligger och vilar.

Det är alla dem små stunderna man saknar.
Dem små incidenderna.

Ni vet, det är plötsligt reklam på tv'n om L'oreay's senaste hudsalva, då kastar man sig
ner på golvet och borrar ner och gosar med Tundra. Eller busar med henne.
Och vips har dem där hemska 7 minuter med reklam bytts ut mot sju underbara minuter
med henne.

Eller man går in i badrummet, och när man stänger dörren så är det någon som snabbt
smiter in mellan ens ben.

Och man har gått gatan upp och ned tusen gånger, och förbannat den för att den lutar, och
alltid åt fel håll. Men plötsligt, utan Tundra, så saknar man att gå den förbannade gatan.
Kom hem nu.

Hennes matskål gapar tom.
Hennes leksaker har slutat leka.
Hennes säng har slutat sova.
*gulp*

Åh, kom hem nu.

Ett par gamla bilder från mobilen.






















Kom hem nu.
Ja, kom hem...

//M