Tundra bloggen.

Hej !

Tänkte jag skulle delge er lite info om den sista kursdagen.

Nu visade det sig inte bättre än att jag fick åka själv, för Iwona fastnade på tuben, då
det dessvärre var något smartskaft som skulle hoppa ner och hämta sin mobiltelefon som han tappat ner på spåret.

Ja, ni vet säkert.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6576790.ab

Jo, iallafall, RIP.




Men, Iwona fastnade i en mörk tunnel, och jag insåg att jag får nog åka själv.
Fast inte helt själv förståss.
T-girl fick ju såklart följa med...

Svårt att ha hundkurs utan hund. Eller näe förresten, det skulle ju gå alldeles utmärkt. Man skulle klara alla övningar galant !   :)

Först fick vi börja repetera det vi fick lära oss förra veckan.
Det struntade dock T-girl fullständigt i. Hon skulle ju lajja med sin polare Wilja.
Wilja är 2 veckor äldre, men inte så mycket klokare. Hon är lika wild som Tundra.
Skönt att se faktiskt.
Tror dem här valpkurserna inte är till för att man ska lära sig så mycket. Det är nog för att se att ens egen valp inte är helt urkorkad, utan alla de flesta valparna är det.

Självklart finns det undantag.
Vi har en pälsboll (såå söt) på kursen som är en klippa på allt.
(Lånad bild.)


Han är verkligen en klippa. Han går brevid sin husse utan koppel, och stannar och sitter och... ja, jag vet inte hur dem har burit sig åt.
Inga dumheter där inte.
Men det är helt klart klassens 'plugghäst'.

När T-girl och Rottweilern 'fajtades' som bäst, så kom han framsmygandes för att fråga om han fick vara med.
Men dem hade sån fart och energi, så dem såg honom inte. De sprang över honom.
Och då vill man bara ryta till och skrika:
- TUNDRA, nu skärper du dig. Då får låta pälsbollen vara med och leka...
- men husse....
- inga j-a men... nu får han vara med. Annars får du inga fler tuggben !
Men. Det gjorde jag inte.
Men, igen. Han är så söt. Och duktig.

"För man saknar sånt som man inte har, och man saknar sånt som man inte kan få."

Typ.

Är Tundra helt värdelös då ?

Nej. Som tur är inte. Hon är ganska duktig. Och har man fickan full med smarrigheter. Då kan man få hennes uppmärksamhet. Och då menar jag hennes
fullständiga uppmärksamhet. Spelar ingen roll att det springs, skälls, och bråkas bakom henne. Hon sitter och väntar på nånting smaskens.
Fast, hon är lite för klok.
Direkt efter hon fått en godis, så är hon nöjd liksom. Då kan hon springa iväg och busa.
Då måste man börja prassla med påsen igen, för att hon ska hajja till.

Och, det är oxo en ganska märklig kontrast.
När hon har uppmärksamheten på mig, och godiset - då har hon det. Men sen så har hon det inte.
Det är liksom inte så att hon har lite koll. Att hon vill ha både godis och leka. Nä, antingen eller.
Antingen är hon sjövild, hoppar, skuttar, jamar, och springer. Eller så sitter hon still och söker ögonkontakt för att få sig sin godis.

En övning den här dagen, var att öva inkallning.        TYPISKT.
Hur lätt är det att öva inkallning när jag är i Enköping och fajtas, och Iwona sitter fast i en mörk tunnel någonstans i närheten av T-centralen ?
Nja, det gick sådär. Jag menar, håller jag Tundra i kopplet. Och ropar "Tundra - kom hit". Tror ni hon kommer då ? Nä. För att hon står ju redan vid mina fötter och väntar på godis. Hur mycket närmre kan hon komma ?



Nä, nu är det dags för frukost.


//Micke