Tundra bloggen.

Oj.

Man undvek att blogga några dagar, för man ville ju samla på sig lite att skriva om.

Vips, så gick det en månad... och nu har jag så mycket att skriva om, så jag vet inte vart jag ska börja.


Eller, fan, egentligen har jag ingenting att skriva om.
Vi är liksom inne i ruljansen, inne i rutinerna nu.

Tundra lever och mår bra.

Vaccination.
Hon var iväg, för ett par veckor sedan, och fick sitt PARVO-Vaccin, jag kostade även på lite andra vaccinationer, Kennelhosta o allt vad det hette.
Kostade dryga femhundringen.
Dagen efter, hade hon världens diarre. Det bara rann. Jätteäckligt.
Men tänkte att hon ätit nånting omlämpligt.
Sådär höll det på hela helgen, tills söndagskvällen, då började lillstackaren även att kräkas oxo.
Och då blev jag orolig.
Så på måndagen dundrade vi tillbaks till vetrinären, och fick höra att, det där kunde mycket riktigt vara en biverkning av vaccinet.
- Jahopp ?
Men, jag frågade ju vetrinären, ifall det var några biverkningar, och det var det inte. Förutom att det kommer börja klia i hennes nacke.
Nåväl, dem sålde på oss något super-duper-foder, samt vitamintillskott i sprutform. Kostade 900 riksdaler.
Det är inte sådär jättebilligt med hund.
Blev hon bättre ? Javisst blev hon bättre.
För att sen bli sämre igen.
Hennes mage är inte alls stabil faktiskt.
Så vi har kört vidare med vetrinärens foder. Och hos farsan får hon lyxmat. Kokt torsk och ris. Som oxo vetrinären rekommenderade starkt.

Nu är det lite bättre.
Men förra veckan kräktes hon igen !
Yuck.
Och då hittade min sambo ett spaghetti i kräket.
- Har du gett henne spaghetti ?

Fast, spaghettit rörde på sig.
Eeeeek.

Mask !
MASK ?
Ska dem inte vara en centimeter långa och vita ? Nähe, det var enannan sort. Nu hade hon spolmask, 10-15 centimeter långa, och ljusa, ser ut som spaghetti står det tillochmed på apotekets hemsida.

Spolmask

Spolmaskar är spolformade, gulvita med en längd upp till 15 cm.
Påminner till utseendet mycket som spaghetti.
Det är vanligt att valpar och unga hundar är infekterade med spolmask.



MEN, hur kan hon ha mask. Hon är avmaskad vid 4 veckor. Vid 8 veckor, och vid 12 veckor. Nu vecka 14 har hon plötsligt mask.
Puh. Bara dundra iväg igen.
Och hem kom vi med maskmedicin. 2 tabletter i 3 dagar.

Medicin.
Jaha. Nästa prövning. Någon som vet hur man ger tabletter till en hund ?
Hon vill inte svälja dem hela.
Provade att lägga dem i hennes foder, som vi blöter med vatten.
Käkade hon dem ? Nä. Hon är inte färgblind.

Provade att lägga dem långt bak i hennes hals.
Käkade hon dem ? Nä, hon fattade precis vad vi höll på med.
Hon stod helt still, och sedan gick hon ut i hallen och spottade ut den. Sen kom hon tillbaks.

Nä, vägen till hundens sinne går via magen. Så är det bara. Det har jag verkligen märkt. Och märkte verkligen på hundkursen.
Jag... eller, vi, rullade in pillrena (stora som alvedon), i en skinkbit. För hon älskar skinka. Och tanken var ju den, att när hon får smaka rostbiff, skinka, eller köttbullar, då går det så fort så hon hinner inte smaka. Hon sväljer dem hela.
Och succe !
Mycket riktigt, hon kände bara doften av skinkan som jag höll framför nosen, så gick hennes tunga fram och tillbaks i mungipan. Och när hon väl fick skinkan, så svalde hon allt ihop !



Badkaret. Vi har inte duschat henne än, för vi är inte riktigt överens om hur det ska gå till.
Men hennes tassar spolar vi av lite då och då. Och nu gör hon det helt utan protest. Hon kommer till badrummet när man ropar på henne. Ställer sig på bakbenen och kikar ner i badkaret. Med en lätt hand hjälper man henne ner i badkaret, och så börjar man spola. Den tassen man spolare på, försöker hon såklart gömma undan, för lite läskigt och obehagligt är det. Men hon står snällt kvar i badkaret tills man är klar.
Då börjar prövningen. När man tar handduken för att torka hennes tassar - då blir hon rasande.
Jag menar   R A S A N D E !

Det går liksom inte att komma åt henne då, du kan ropa, du kan locka med godis, men hon ska bara dräpa den där j-a handduken ! Och ofta har man handen på andra sidan, så den får sig några smällar.
Igår, så bet hon ordenligt. Det slutade med riktigt fajt i badrummet faktiskt.
Iwona gav sig inte, utan tvingade Tundra att ligga ner tills hon lugnande ner sig. Tog säkert, 10 - 12 minuter, innan hon blev så trött att hon inte orkade streta emot och bitas längre.
Riktigt jobbiga 10 minuter. Hon ylade och skrek och gjorde allting för att komma loss.
Men sista minuten, eller två, så såg man hur trött hon var. Hon låg helt still på golvet, och pep, och pep, samtidigt som ögonen blev tyngre och tyngre. Trots att Iwona hade släppt taget, så låg Tundra kvar och gnällde och tyckte synd om sig själv.

Ja, om det är såna här prövningar redan nu, så undrar jag lite hur det ska bli när hon blir tonåring, och blir en riktig unghund.
Time will tell, som det så vackert heter.

Kurs.
Idag är det dags för steg 2 på hundkursen. Det ser jag fram emot. Hoppas bara man inte ska visa hur mycket man har lärt hunden sedan förra veckan. För då kommer vi sist. Vi har inte riktigt haft tid att öva in sakerna med henne. Vi har haft fullt upp med packandet och flyttandet.
Men, Tundra får iallafall träffa sin bästis... som är en Rottweiler och heter Wilja. Fast jag kallar henne Tyson.
Dem hoppas och bråkar och stojar, men Wilja är en decimeter högre än Tundra, och hennes tassar är dubbelt så stora. Så hon står ju liksom och slår med sina framben mot Tundra, som aldrig kommer fram för att slå tillbaks. Om ni hajjar.   :)

Nåväl.

Tusen tack Amanda för påminnelsen !
Det var nog vad jag behövde.
Ska försöka slänga upp lite färska bilder på prinsessan oxo, såfort jag får en stund över !


Over and out.