Tundra bloggen.

Tänkte börja detta inlägg med att beklaga mig, för att jag är så dålig på att uppdatera.

Men nä, jag gör inte det. Ni får helt enkelt bli glada för att det kommer ett nytt inlägg bara ! :)

Vad har hänt sen sist ?
Ja... det börjar liksom så sakteliga bli vardag. Saker och ting faller på sin plats.
Som jag skrev förut, sängen har vi tagit tillbaks, den är vår, och inatt så stängde vi dörren till sovrummet, så hon inte skulle kunna komma o väcka oss om hon blev orolig.
Jag sov hela natten, och hon också. Tror jag iallafall, jag hörde inget gnyende och inget gnäll, och det är ju bra.
Igår fick hon vara ensam en sväng igen.
Lämnade av henne hos farsan, stängde henne i köket, och åkte till jobbet.
1.5 timmar senare kom jag hem igen. Och hon var precis som vanligt.
Inte sur, inte superglad, inte sönderstressad. Verkar gå över förväntan faktiskt.
Vi har ju kört "småsvängar" med ensamheten. Lämnat henne när vi lämnat sopor. Lämna henne själv när vi bokat tvättstuga. Lämnat henne när vi hämtat posten, skottat snö, gått och handlat. Lämnat henne lite stup i kvarten faktiskt.
Just för att det inte ska bli "superläskigt".

Och ja, 1.5 timmar gick ju suveränt.
Dock hade jag ju hjärtat i halsgropen när jag kom tillbaks. Men nä, hon låg på sin pläd och stirrade på mig när jag klev in.
Igår kom farsan hem, och fick träffa henne.
Det gick väl sådär... hon är ju ganska "hårdhänt", rivs och bits, så man får akta fingrarna och säga åt henne.
Så farsan hade lite rivmärken här och var när jag kom dit.

Imorse så stack vi dit igen.
Hon älskar verkligen att åka bil.
Hon ligger fram i passagerarsätet på sin filt, och hon somnar nästan direkt.
Hon hoppar upp frivilligt, och lägger sig till rätta. Tittar runt och kikar lite, sen hinner jag knappt ur garaget förräns hon lägger ned huvudet på stolen och somnar.
Däremot att få ur henne ur bilen...
... det är värre.
Som alltid är hon ju nyvaken och ute är det ju svinkallt. Så man kan ropa och locka med hur mycket godis man vill, hon ligger bestämt kvar på sin stol och gäspar avvärjande.

Nåväl.

In kom hon tillslut. Och innan hon kom in så gick vi en liten promenad. Men hon 'verkligen' ingen lust att vara ute idag. -7 visar termometer, hon går fem meter. Stannar och gnäller. Man ropar, tjatat och drar i kopplet, och med lite tur så får du henne att gå fem meter till.
Så vi gick runt farsans hus, det tog nog sidår 7-8 minuter.  :S
Hon kissade iallafall.
Sen kom hon in, och vi fick av henne kopplet.
Då fick hon tokspel och blev sådär överfylld med energi som bara valpar kan bli, hoppar, studsar, jamar(!), gnäller, skäller, och hoppar lite till.
Sen satte hon sig och kissade på farsans matta.

 - ridå.

Fattar inte. Vi var ute. Hon kissade. Hon kommer in. Och kissar igen. Inne.
Antingen har hon världens minsta blåsa. Världens minsta hjärna. Eller så är det bara så skönt att kissa inne i värmen, jämnfört med ute i kylan.
Hon gör mer och mer själ för sin namn: "Lilla Terroristen."

//M