Tundra bloggen.

... jo, precis. Det börjar närma sig.


Dock så blir ju dagarna längre ju närmare man kommer.
Och nu är jag ledig oxo, det innebär väl att dagarna kommer gå rekord-långsamt.
För att dämpa längtan, så brukar jag mest försöka att tänka på annat, men när inte det går, så tänker jag på alla tråkigheter som kan inträffa.
Nu menar jag inte cancer och sådant, för så pessimistisk är jag inte.
Utan mer... att hon äter upp mina favoritkalsonger. Hur jobbigt det kommer vara(?) med rumsrenheten, eller rättare sagt, frånvaron utav den. Och inte tala om alla mornar, när man måste slita sig upp ur sängen för att bege sig ut i snöstorm och drivis.

Men i ärlighetens namn, så funkar det inte.
Jag lyckads inte dämpa längtan.

Troligtvis för att jag har övervägt alla för och nackdelar 1000gånger redan innan jag bestämde mig för att skaffa henne.
Förståss.
Vore kanske lite snopet och tokigt om man fem dagar innan man ska hämta hem henne, inser att shit - jag orkar inte gå upp på morgonen, jag måste avboka   :)

Jag håller på och funderar och provar att möblera vart hon ska sova. Men en sån sak är ochså jättesvår. Tro't eller ej !
Sen vet jag utav erfarenhet att hundar sover lite där 'dom' vill. Så även om jag bäddar fint i vardagsrummet, så kanske hon ändå går och lägger sig inne i badrummet.
Men jag inbillar mig iallafall att det ska gå.
Jag la hennes säng precis nedanför min, så jag kunde 'klappa om' henne första nätterna ifall hon är lite orolig, lilla prinsessan. Och det kändes jättebra.

Enda tills jag vaknade på morgonen och skulle gå på toaletten.
Satte foten rätt i hennes säng !
Jättemjukt och skönt, men TÄNK OM HON HADE LEGAT DÄR O SOVIT !?
J ä v l a     k l a n t  !

Så den ideen skrotade jag. Nu har jag skjutit sängen lite närmare väggen, så det finns en meters mellanrum ungefär.
Men. haha. Vi får se när hon kommer. Kanske hamnar mellan oss i den stora dubbelsängen.   :)

Man ska aldrig säga aldrig.

Co ty na to kochanie  ?


//Micke